Parktankar
Tisdag 11/9
I samma veva som vi var på Göta kanal så bodde vi på hotell Ekoxen i Lindköping.
Det hotellet var riktigt bra faktiskt, och det ligger precis bredvid den fina parken "Trädgårdsföreningen". Kan det bli bättre för ett par parknördar?
Den här parken är fantastiskt fin och välskött. Här har man satsat på inte bara anläggandet utan också den minst lika viktiga skötseln. Annars verkar det vara allt för vanligt att man missberäknar underhållet och låter nyanlaggda anläggningar förfalla p.g.a för höga skötselkostnader.
Det där skulle jag kunna skriva en hel blogg om, å då menar jag en blogg och inte bara ett inlägg.
Parken har visst anor från 1850-talet
Det här är vid huvudentrén.
Här en kantrabatt med bla begonior och prydnadskål som planterats i kullar för att få lite höjd och volym. Riktigt lyckat.
kantväxten fanns på fler ställen, irriterande nog så har jag inte en aning om vad det är.
Snälla hjälp mig någon.
Här är också mängder med artrika perennaplanteringar.
Mellan stora parkträd har man också anlagt woodlands, även de välskötta.
Lite undangömd stod den här hamocken. Lite bortglömd och framförallt svårskött. Den kanske borde stå lite mer centralt och synlig. men det finns säkert en tanke med varför den står just där.
Den känndes inte riktigt "rätt" för den platsen.
Här har man haft kul hoppas jag. Det kan vara så att någon av de som suttit här har fått ett positivt minne för livet från den här parken. Kanske det kan påverka framtida beslut hos den här personen om hen hamnar i en sådan position att det ska beslutas något om gröna oaser i någon stad eller bara påverkar sina barn om hur viktig en park kan vara.
Även om hen så småning om skäms lite för att dom skräpade ner i sin ungdomliga okunskap;)
5 minuter efter att jag tagit bilden var det renstädat här.
Det var söndag morgon.
Den här arten var på flera ställen angripen av något som kallas faschiation.
Det blir när den yttersta tillväxtpunkten blir påverkad av något rent mekaniskt, tex ett insektsbett eller oförsiktig hantering, men det kan också bero på någon genetisk skada.
Stjälkar och blommor blir i regel platta och breda.
Det blir ju mer blommor på det sättet.
Det här har jag sett även på buskar och träd.
Nåväl, missa inte Trädgårdsföreningen om du är i Lindköping någon gång.
Jag lämnar Sambofrun vid tåget och styr nu själv upp mot mälardalen.
Mitt första mål är att bestiga Sörmlands högsta berg Skogsbyås, det finns tydligen andra mindre kända namn också verkar det som.
124 meter över havet i alla fall.
Här på toppen har några eldsjälar för Sörmlandsleden rest ett fint utsiktstorn.
Även den här bergsbestigningen ska jag skriva lite mer om så småning om, när jag kommer så långt i livet.
Jag säger till var och när ni kan läsa om mitt 25SUMMIT projekt. Tanken är att det borde bli ganska snart.
Jag fortsätter sedan till goda vänner som slagit ned sina pålar/pållar i den fagra Sörmländska bondebyggden. Middag och trevligt umgänge och OS avslutning på tv som var minst lika rörig och intressant som invigningen.
På måndagen fortsätter jag min mystiska resa.
Plötsligt står jag åter i Drottningholmsparken på Lovön.
Det är minst sagt också en imponerande anläggning.
De vita prickarna på gräset är dun från vitkindade gäss, all skit syns inte på bilden.
Det Götiska tornet som syns i bakgrunden började byggas 1792. När man hunnit en bra bit blev
Gustav III (som hade beställt tornet) skjuten och tornet blev alldrig riktigt färdigbyggt.
Under 1800talet hade man en optisk telegraf på taket som var länkad till slottet i Stockholm via en station på Traneberg.
En engelsk park som den ska se ut, väll?
Betande får och vatten. de böljande kullarna saknas kanske men den är maffigt stor i alla fall.
Marmorstatyer ska det ju vara också. Det här är kopierade krigsbyten från fornstoradar.
För första gången tog jag bilfärjan över från Slagsta till Ekerö. Då slipper man ju åka genom hela stan och ut på Drottningholmsvägen. Roligare kan man ju ha. Tex en tur på Mälaren.
Då tog jag en bild på den här ön.
Det var inte så många som gissade rätt på den när jag visade den sist.
Det är över 20 år sedan jag paddlade i dom här vattnen, och jag fick för mig att det var Kungshatt men det var ju helt galet.
Ön heter Estbröte. Fast den ligger nästan inne i Stockholm så är den väldigt okänd, i alla fall för mig.
När jag googelmapade ön så blev jag mer intresserad.
Den är faktiskt nästan helt obebodd sånär som på ett hus (i nederkant) som byggdes på 1920talet.
Där finns visst ingen el. En fyr finns i öster, (den har nog el).
På toppen finns en fornborg med skjutvärn mot en brant och husgrunder i terasser.
Fantasin sätts i gungning som vanligt vid sådana här "upptäckter".
Jag söker vidare
Jon jarl som skulle försvara sverige mot ryssen någon gång på 1200-talet blev upphunnen av ett gäng ester längre in i Mälaren. Jon Jarls fru blev riktigt sur och samlade ihop ett gäng och for efter esterna.
De hade slagit läger på den här ön, De blev ihjälslagna av Jarlens frus hämdgrupp och deras båtar drogs upp på land och brändes. Kanske de förkolnade spanten liggandes i ett enda virrvarr började kallas Estbröten av lokalbefolkningen.
Hur hade en sånn här händelse sett ut i dagens nyhetssändningar och i kvällstidningarna? det kan man också roa sig med att fundera över.
Hade det hänt i dag hade säkert någon gjort en film om det här. Den skulle jag vilja se.
Att ge sig på att göra historiska filmer i Sverige i dag är inte aktuellt sedan "Tre solar" tyvärr.
Tre solar spelades föresten bla in på Eketorps borg och på vägen mellan Stenåsa och Resmo här på Öland. Bitvis är det faktiskt mycket fina bilder i den filmen, men de väljar man i regel att glömma bort när man talar om filmen.
Nä nu är det bäst jag slutar.
FRID