En slocknad ljusglimt
22/11 2012
Här rör det på sig kan man säga.
Stensvalan dök upp i dag tisdag igen och flög runt som vanligt och snappade efter de få insekter den kunde hitta.
Den här fina bilden fotad av Ulf Franzén har jag lite fräckt lånat från Club 300as bildgalleri
Men så plötsligt händer det fatala, som många faktiskt tänkt. En sparvhök dyker upp på arenan, fångar Sten och försvinner från platsen.
kl 9,33 larmar PL ut "Stensvalan slagen av sparvhök!"
Kl 9,55, PL igen "Stensvalan alltså död. Vi har letat efter sparvhöken utan framgång." Min första tanke var om de var på hämndtåg, men insåg snabbt att det ju kunde vara intressant med någon fjäder, ev för DNAanalys.
Kl 13,13 skriver CC " Lite spöklikt här nu, skådare driver ännu omkring med glasartade blickar." Den var bra, låter som hämtat från en zombieroman.
Ett par kom 5 min för sent, den storyn lär hålla i sig ett tag.
Snart var nyheten ute i riksmedia och lokalnyheterna. När var det sådan uppståndelse runt en fågel senast?
Så dök det plötsligt upp en Facebook grupp "Sparvhöken från Öland" Första inlägget var
"Stensvala, fan va gott!"
Första kommentaren var
"Sparvhöken, Fy fan va fittigt, d e röva, ha d gött."
På ett annat FBforum diskuterades tidigare rariteters bråda död. Det är långt ifrån den första raris som en hök eller katt sätter klorna i. Några hållbara teorier är att fåglarna ofta är rätt svaga eller sticker ut på något annat sätt.
Någon stans i närheten av Bläsinge sitter en sparvhök och rapar stensvala, och undrar vad det var för en säregen smak.
Många tänker som mig Det var jäkligt synd, men nu slipper den att långsamt svälta och frysa ihjäl, för det är nog tyvärr vad som hänt om inte höken kommit. Nu slipper vi undra.
Frid över svalan