Tornnatten
Helgen närmade sig med stormsteg, men fredagen var sjukt stressig innan jag till slut, lite sent som vanligt, kom iväg från jobbet.
Jag sneglade mot den sjunkande solen så än skulle jag hinna med en del innan det blev mörkt.
Handlar frukt, saltgurka, snus och bröd inför helgens lilla tur, plock i trädgårn, 5 km joggning, fredagsmiddag med familjen, packande, också in i bilen. Då låg solen strax under trädtopparna.
Full fart söder ut blev det inte. När jag tvärnitat 4 gånger för rådjur och en gång för en skabbig räv, tog jag det väldigt lugnt resten av färden ner till Ottenbyområdet.
Jag stannar till vid kungsgården och börjar fundera på vart jag ska sova.
Det plingar till i mobilen och jag ser att de hört en flodsångare alldeles i närheten. Kvällen verkade ju oändlig så varför inte knalla ut i Norra Lunden och ge sångaren en chans.
Jag kör ner till parkeringen. Fåren har lagt sig på asfalten som är varm och skön efter dagens solgass.
En bil som kört före har banat vägen hyffsat lättframkomlig.
Jag stöter på en far och son som är ute i samma ärende som jag, så vi slår följe, jag får bli lite vägvisare.
Hoande kattugglor och mängder med näktergalar kantar vår vandring
Vi går in ca en km i skogen till en gammal husgrund som skymtar i mörkret, men där är tyst.
Myggen och mörkret inne i skogen gör att vi såsmåning om ger upp och knallar tillbaks till bilarna.
Nu bestämmer jag mig för att sovinviga det nya tornet vid södra lunden.
Jag beger mig dit och sista biten åker pannlampan på.
Väl uppe i tornet faller blicken på Långe Jans ljuskägla som ständigt sveper över nattlandskapet.
Fortfarande hörs näktergalarna och mängder med fågeljud.
Och mygg.
Jag reder mitt nattläger. Med mitt gammla Fjällräventält som överdrag är man alltid trygg. Värmande och vattentätt, kommer en skur får man in rygga skor och hela faderuttan och ändå är det gott om tältduk kvar att hölja över sig.
När jag legat någon timme tassar det i trapporna och två gubbar kommer upp och ska lyssna efter fågel.
- Hej ska ni ha party eller? Frågar jag
-Nä då
-Vad bra
- Lyssnar du också
- Ja
-Vad bra
Så sänker sig tystnaden i tornet igen. Efter ett tag somnar jag. Nästa gång jag vaknar har det börjat ljusna och gubbarna är borta. Kanske det var mina snarkningar som gjorde att de gav upp.
Nu har myggen lämnat plats åt en jävla massa knott. De letar sig in överallt.
Klockan är strax efter 03,30.
Morgonen och utsikten är helt fantastisk. Över allt detta ligger an matta av fågelsång.
Jag står och njuter och veckans vedermödor rinner av, ner i grundvattnet långt under fågeltornet.
Men alltid är det något, jag känner att jag vill vara nere på udden tidigt för att inte missa sträcket där. så jag måste slita mig när solen börjar gå upp.
Långe Jan och södra udden har en oemotståndlig dragningskraft på fåglar och fågelskådare.
Strecken framför kameran är knott.
Älvdans över purpurhägerkärret.
Efter lite ljummet termoskaffe, saltgurka och bröd kör jag sista biten ner, men måste stanna och plåta lite på vägen.
Grågäss framför Hahns fiskarstugor.
Väl nere på udden kan skådandet börja. Den rosa slöjan i horisonten är avgaser från fraktfartygen.
Vad var det för fel på segelfartyg?
Sträcket var ganska tunnt men lite smått och gott i fågelväg dök upp lite då och då.
Ibland passerar en koflock genom skådarleden.
Alldeles vid muren ut till gömslet har en knölsvan lagt sitt bo.
Så i brist på annat kan man fota den.
Men bakom svanen stod den här årthanen också. På nära håll är de sjukt vackra.
Ett gäng brevduvor hade landat vid restaurangen och gick och plockade smulor. Den här var hängig.
En tjej som verkade tillhöra en grupp fågelsjukdomsstudenter som var på studiebesök, fångade lätt duvan och vi såg att den var från Polen. den var oerhört mager. Man såg hur bröstbenskammen stack ut under skinnet.
- Den har grön avföring och har säkert ......... och så sa hon nånn sjukdom som jag tyvärr glömt vad det var, sedan släppte hon den och gick.
Även korna hade kommit in i helglugnet nu.
Det är ju maj, så lite växter måste man ju hinna med också.
Här Majviva och den köttätande Tätörten.
Jag lyckades av en ren händelse eller mer med någon märklig föraning köra en extra sväng, lite längre fram på dagen, och stanna, veva ner rutan och plötsligt höra en flodsångare utanför bilen.
Jag larmade ut fågeln och några dök upp efter ca 15 minuter. Men bara den första som kom fram fick höra fågeln innan den tystnade och försvann.
På hemvägen lockade återigen Alvaret så jag tog mig ut någon kilometer. Åter njöt jag av enkelbeckasiner och ljungpipare.
Även här ute på de större alvarsjöarna har sångsvanen tagit över och kört iväg knölsvanarna.
Här en sångsvansfamilj med 6 ungar.
Så kan en del av en helg arta sig i Kallebaaturs liv.
Hörde föresten att de sa på radio i dag att Matias Klumm var nere på udden i dag och filmade för någon tv-serie om Östersjön som ska sändas i höst. Den mannen väljer bra platser;)
Kom nu ihåg var ni såg det här först.
Det är den senaste rondellen på Storgatan i färjestaden som fått ett konstverk uppsatt.
Stålställningarna och spännbanden ska nog tas bort snart (tror jag).
Några timmar efter bilden togs täckte man över allt inför invigningen den 1/6.
Så den här bilden kan vara unik.
Nu ser den ut så här.
Jag återkommer om resten efter invigningen, eller så lägger jag ut ett filmklipp på min Facebooksida http://www.facebook.com/kallebaatur
Gå in och gilla så får ni se det snabbt. Om nu någon skulle vara intresserad förståss.
FRID