EN ÖLÄNDSK TRAGEDI 1

Om man tar av väster ut vid Glömminge kvarn och kör Ytterrörsbacken  ner mot sjön kommer man såsmåning om ner till en liten vändplan med massa brevlådor.
Där kan man smyga undan bilen lite så den inte står i vägen och sedan vandra i väldigt fina skogar med klar fastlandskaraktär och ha nära till stranden som inte alls är speciellt välbesökt.



Vid vändplanen finns även en liten minnessten som kallas Gretastenen, rest efter en tragisk händelse som utspelade sig här, och som kom att bli vida omskriven och uppmärksammad i hela landet under sommaren 1915, mitt under det brinnande 1a världskriget.

Nere vid stranden i området ligger det  några riktig fina "Grosshandlarvillor" från sekelskiftet 18/1900 talet. På den tiden var det inget snack om strandskydd så här går tomterna ända ner till sjön, och man får krångla sig upp i skogen och gå runt om man vill följa stranden.
En av dessa villor har ett speciellt förhållande till ovan nämnda minnessten.

Vi kan ta det nästan från början.

I villan bodde professorsfamiljen  Almkvist från Stockholm under somrarna. Man flyttade då hit med tjänstefolk chaufför, pick och pack och vistades hela sommaren här.
Mannen hette Johan Almkvist och var professor på St Görans sjukhus som vid den här tiden bl.a. var ett kvinnosjukhus för fattiga. Här behandlades t.ex. alla sjuka prostituerade kvinnor i Stockholm för sina könssjukdomar.


Almkvists hus

Johan var en av Sveriges förgrundsgestalter till naturismrörelsen, (som växte fram starkt vi den här tiden med inspiration från tyskarna), något som faktiskt kommer att ha en viss betydelse i kommande händelser.
Frun hette Lisen och var förståss hemmafru eller vad det kallades i de rikare kretsarna. Makarna kunde inte få några barn men hade ett fosterbarn som hette Greta som var dotter till Lisens syster och som av någon anledning inte kunde ta hand om Greta.


Så här ser huset ut från sjön i dag eller rättare sagt uteplatsen. Husets tak skymtar i bakgrunden.

1913 var Greta 15 år och en pigg och levnadsglad tjej.

En dag i november detta år befann sig Alma och Greta i en musikaffär på Arsenalsgatan i Stockholm där de träffade en mycket trevlig, världsvan stilig Ryss i trettioårsåldern som hette Ivan Wolkoff från nuvarande Georgien. Han var på besök i Sverige med sin kända Balalajkaorkester och de hade konserter på bland annat Grand Hotel.
de började samtala om något och de fattade alla tre tycke för varandra.

Ivan och familjen Almkvist började umgås väldigt mycket. Med tiden förstärktes känslorna mellan Greta och Ivan och på våren lyckads Ivan få igenom en förlovning med den unga Greta. Alma var stormförtjust för att få Ivan som måg men Johan var inte alls med på noterna men de tre lyckades till slut i alla fall få honom att acceptera förlovningen.
Första världskriget börjar och Ivan sitter fast i Sverige. Ivan börjar dessutom visa en fruktansvärd svartsjuka och han kräver att Lisen ska hjälpa honom att kontrollera Greta.
Greta i sin tur har tröttnat rejält på Ivan och hon inser att ålderskillnaden är allt för stor. Hon har börjat brevväxla med en ung man i Stockholm

Sommaren 1915 kom och man for till Öland och Ivan var med. Med sig hade han en revolver och sin svartsjuka. Efter en tid var Johan tvungen att återvända till Stockholm för att jobba men resten av familjen, tjänstefolket och Ivan var kvar.
Greta var glad och besökte sin vänner från husen och gårdarna i stora Rör, Isgärde och Glömminge, men ivrigt påpassad av Ivan.
Familjen var som sagt efter tidens mått rätt frigjord och man badade b.l.a. nakna i Kalmarsund, något som Ivan hade svårt att acceptera, och han tyckte att Greta skulle sluta med detta.
Gretas vän Paula försökte varna Johan och Alma men de verkade inta ha förmågan att avbryta denna vandring mot tragedi.

Ivans svartsjuka blev ohållbar för honom. En natt var han riktigt full och skar av alla telefonsladdar i huset och sköt i väggarna på sitt rum och försöker sätta eld på huset.
Greta lyckas smuggla ut ett brev till sin vän i Stockholm där det bland annat står,

 "Här om kvällen var han alldeles vild, han skulle tutta eld på huset och skjuta sig och mig"

Hon skrev vidare

"Han var så drucken att han knappt kunde gå och revolvern hade han i handen och sköt i sitt rum och ute så vi höll på att bli alldeles galna. Dagen där på var han som ingenting hänt"

Johan underrättades och for hastigt till Öland för att reda ut  den uppkomna situationen. han talade med Ivan och fick honom lite lugnare. Kvinnorna vågade troligen av rädsla för Ivan inte berätta om hur alvarligt det var och Johan for norrut igen. Ivan var åter själv med kvinnorna i huset.

Ett par dagar senare var Greta och Lisen på väg upp mot Glömminge för en kaffebjudning. Då de mötte Ivan ungefär på den plats där minnesstenen står i dag.


Det här är vägen de kom gående på när de mötte Ivan

Han är full och förtvivlad. Något slår över och han höjer revolvern och skjuter Lisen i benet så hon faller omkull.
Greta som antagligen blir dödsförskräckt får till en grimas som Ivan tolkar som att hon skrattar åt honom. Det är ju knappast någon som kan tro att hon kan göra efter det som just hänt utom domarna i den rättegång som ska följa.

Ivan skjuter Greta med två skott i ansiktet ett i bröstet och ett skott i höften, hon avlider omedelbart på platsen.

Ivan böjer sig över henne sedan försvinner han ner mot huset för att (enligt honom själv) hämta fler skott för att skjuta sig själv. Han ändrar sig någon stans på vägen tar nya skott en flaska sprit och springer i stället ner mot Kalmarsund och tar en motorbåt och ger sig över mot Revsudden dit han kommer sent på natten.


Det här lär vara båten Ivan använde när han tog sig över sundet

Han lurar till sig natthärbärge och mat av en familj och på morgonen fortsätter han in i landet. Nyheterna om den fruktansvärda händelsen har nu spridit sig  och familjen tipsar poplisen som nu börjar söka ända upp mot Högsby.

Rykten börjar nu spridas och ögonvittnen rapporterar att de sett Ivan på än det ena och än det andra stället och sökandet splittras över hela länet verkar det som.
Ivan gör efter 5 dygn nått märkligt antagligen av ånger och djup kärlek till Greta. Han ror återigen över sundet och i skydd av mörkret tar han sig till villans vedbod där Greta ligger lik och vistas där med henne nästan ett dygn. Han skriver där ett avskeds brev till Greta där han skriver.

"Greta
Varför lärde jag känna dig? Jag kände att hela komedien skulle sluta med ett drama. Två år har jag älskat dig förskräckligt och lidit. Sex dagar sedan är det sedan jag är i skogen utan dig men jag kommer tillbaka och dör på samma plats.
Dyra Greta, förlåt.
Ivan"

Sedan håller han sig i skogarna kring Ytterör i flera dagar och håller sig gömd under busar och i uthus, men går nog fram på nätterna och tar mat från husen i trakten.

Man finner lappen hos Greta och inser att Ivan åter är på Ön och letar nu än mer intensivt. När man är på väg att omringa en lada där Ivan håller sig gömd lyckas han smita och åter igen ger han sig ut på sundet nu med lite sydligare kurs. Han landstiger på Ängö i Kalmar går lite norrut till Björkö.
Han är nu skitig, hungrig och utmärglad och knackar på hos ett gammalt par som ger honom mat, men de känner igen honom från tidningarnas bilder och när han gett sig av meddelar de polisen och sökandet koncentreras.

jakten intensifieras, går hastigt väster ut runt Kalmar och i Rinkabyholm är det några kofösare som känner igen honom, till slut har han hamnat i Hossmo söder om Kalmar. Då är Ivan så slut att han knappt kan gå och en polispatrull lyckas av en ren händelse upptäcka honom under några buskar intill en väg. De skymtar också att han har en pistol och de hör hur den klickar och de öppnar ögonblickligen eld med sina tjänste vapen och lyckas träffa Ivan i benet och han ger upp omedelbart.
Senare förklarade Ivan att han försökt ta sitt liv där underbuskarna men att revolvern inte fungerat något som tingsrätten troligen trodde på.
Man släpar in honom på Hossmo gård där de väntar på fångtransport in till Kalmars häkte och sjukvård. Han förs sedan vidare över sundet igen till Färjestadens tingshus som nu låg ungefär där Hotel Skansen ligger.

Sverige och framför allt Småland och Öland andas ut. Det har nu blivit stora nyheter i hela landet och alla är djupt engagerade i den tragiska händelsen.


Vad hände sedan, fortsättning följer ..... 

Foto och illustration | |
#1 - - Anonym:

Kom igen nu med fortsättningen! Väntar med spänning ju 😊

Svar: Du har tur käre anonym, fortsättingen skrev jag redan 2010;)http://kallebaatur.blogg.se/2010/november/en-olandsk-tragedi-2.html

Med vänlig hälsning kallebaatur
Kallebaatur

Upp