Vinterdendrologiska betraktelser
18/1 2015
Har inte hunnit i väg på några större expeditioner på sistone.
Inte ens några speciellt små expeditioner har det blivit. Att gå ut med hunden i skogen ligger än så länge utanför begreppet expedition.
Ett äventyr kan det ju vara men det vet man aldrig förrän efteråt om det är.
Mur i Mittlandet en fin januaridag.
Så här kan det också se ut i mittlandet.
Att vårda "sin" mark ömt och respektfullt för framtida generationer. ;)
Större hacken visar en av sina vackraste sidor.
Skördefestens pumpa verkar ha gjort sitt. Förfallet kan också ha sin tjusning och behöver inte alltid skuffas undan för snabbt. Det svåra är att veta var gränsen för skönhet och äckligt går i just den här genren. Är inte säker på att jag är kapabel att hantera den frågeställningen.
Eller vad fan, smaken är som baken .....
När det är så här ljust och milt i Januari börjar man ju redan nu fundera på hur långt bort våren egentligen är.
Ett säkert tecken på att man längtar till våren är när man börjar titta på knoppar på träd och buskar för att se hur långt de har kommit.
Eller som här ovan, skrapa lite med nageln på buddleijan Buddleija daviddii för att se om det klarat sig från nedfrysning så här långt.
Det är alldeles för tidigt att andas ut redan nu.
Ullungrönnen Sorbus ´Dodong´ har fått rejäla knoppar redan.
Vår machuriska valnöt Juglans mandchurika från Småland har också börjat visa sina knoppar.
De här toppknopparna på katsuran cercidphyllum japonicum kan man ju tycka påminner om en smådjävuls klövar. För små är dom.
Sett uppifrån märker man att de flesta är vridna.
Den vanliga valnöten Juglans regia får mig att tänka på påven med sin mitra.
De mörka pluttarna på bladärret är kärlen som snöpts åt och stelnat sedan bladet föll av i höstas.
Körsbärsträdet Prunus sp. är också i fullgång med sina knoppar
Hästkastanjen Aesculus hippocastanum har ännu inte börjat svullna och bli glansigt kladdig som den är strax innan utsptinget.
Någon man inte behöver leta vare sig bladärr eller bladknoppar på är Rynkolvonet Viburnum rhytidophyllum.
En av mina favoriter.
Nästan alltid friskt och grönt bladverk, året runt. Den är lite åsidosatt. Borde finnas i fler parker och trädgårdar. vi har inte så många vintergröna buskar med stora blad här uppe i norr.
Den är inte heller så krävande, och blir rätt fort ganska stor, 3-5 meter. En etablerad planta kan man lätt föryngra och den svara direkt med nya skott. Men helst ska den nog stå så den får växa lite fritt.
Någon som inte har reagerat än är Robinian Robinia pseudoacacia eller som man säger här, "akacia" eller till och med "Ölandsakacia"
Här är lindens runda röda knopp. den gillar jag, vänlig på något sätt. som hela trädet oftast känns.
Katalpan Catalpa bignonioides är lite seg men börjar visa sig lite bland sina fröskidor från fjolåret.
Katalpan har ovanligt runda bladärr och små fransiga bladknoppar.
I veckan kan det bli snö och lite kallare, då stannar allt av lite igen. Än får vi nog vänta på grönskan.
Ifill Skuggisson och son av Vaskurs Björk sitter och väntar på att något spännande doftstråk ska söka sig in i nosen.
FRID