Runsten i Runsten 2

21/4 2015
 
Det blev intressant det här med runstenarna i Runsten.
Research på nätet och återigen sökande på plats i Runsten med omnejd resulterar så i följande lilla sammanfattning.
 
Till och börja med hittade jag den fantastiska skriften ÖLANDS RUNINSKRIFTER av Söderberg och Brate skriven 1900- 1906. Finns som PDF gratis på nätet.
 
 
 Bjärbystenen
 
Där kan man redan i början på inledningen läsa att det är ca 60 runskrifter funna på Öland. 
En av dem i en kyrkport, 2 st är huggna inne i kyrkor (en av dem i Runsten), och en runrad är skriven i en vad jag förstår försvunnen Mässbok från 1500 talet i just Runsten.
Karlevistenen är den enda som är ristad i granit (tyvärr)
En sten i Köping är troligen från Gotland och är ristad i sandsten.
Alla övriga är ristade på kalkstensflisor som ju är relativt sköra jämfört med granit.
Av dessa ca 55 ristningar i kalk är 15 st bara fragment eller delar och 30 st är försvunna sedan de "upptäcktes" och ritades av på 1630talet.
Således finns bara ca 10 st hyffsat bevarade hela stenar kvar. Åtminstone för 100 år sedan.
Den som gjort ett ovärderligt arbete är Johan Rhezelius som 1633-1634 åkte runt och snokade upp runstenar  på Öland och hade inte hanns avbildningar bevarats hade det varit riktigt rökt.
 
Han var riktigt sur och ivrade för dödsstraff för de som förstörde runstenar och fornlämningar och det var tydligen mycket vanligt.
 
Söderberg och Brate skriver
"Men huvudsakliga anledningen till att runstudiet gjort så stora förluster på ön har man att söka i befolkningens ringa aktning för fornminnen. Oaktat att kalkstenen är nästan överallt på ön tillgänglig och låter med lätthet bryta sig, hava innebyggarna likväl tagit till fädernas minne resta hällarna, för att använda dem till allehanda praktiskt bruk.
Talrika med runor eller annan skrift ristade minneshällar hava använda till golvplattor eller brostenar, eller stympats för att passa till nya ändamål; andra hava helt och hållet sönderslagits för att fylla ett ringa rum i en mur."
 
Jag vet inte, men jag har en känsla att de olaterna inte är helt borta från ön. kanske har det att göra med att var man än vänder sig så finns det något fornminne "i vägen".
 
I mitt vidare sökande så kunde jag konstatera att det förutom stenen i Lerkaka som jag skrev om sist finns en "hel" sten till i området och den står i Bjärby (bild ovan)
Den är faktiskt unik i Sverige.
Texten förtäljer
"Härfrid och Vidbjörn läto resa sten efter Fastulf sin fader, Siglaug lät resa efter sin make. Han är begraven i kyrkan"  (han iar krafin i kirikiu).
Det är den sista raden som är speciell. det är enda runstenen i Sverige med ordet kyrka på sig.
Den här stenen låg också i en bro men restes 1634, troligen på Rhezelius order.
Kyrkan är inte Runstens kyrka.
Några hundra meter väster om den här stenen låg på 1000-1100talet Sankata Margaretas kapell som kan ha varit en stavkyrka med stengrund. man kan tydligen ännu ana en förhöjning i åkern, men innan ruinerna han undersökas ordentligt så revs och schaktades allt bort, detta så sent som långt in på 1900talet. kanske någon meter ner i backen kanske det finns rester kvar, Det är inte utgrävt än.
 
 Så här såg Margaretas kapell i Bjärby ut på 1700talet
 
jaha det var stenarna det, och ingen står alltså i Runsten, men det är inte helt runbefriat i Runsten ändå.
 
Inne i kyrkan finns en del av en sten inmurad i väggen. Jag hade inte mage att dingla in och fota den mitt under gudstjänsten i söndags så jag lånar en bild från Ölands runinskrifter.
 
 Runstenen i Runstens kyrka.
På 1600 talet låg den eller en del av den  på kyrkogården och en del i kyrkan. När kyrkan byggdes om (ny) på 1840talet murades den här in i väggen.
Där står
Audbjörn lät resa sten   -     -    -     hjälpe hans själ
 
Det har funnits fler runor i kyrkan, lite speciella minst sagt.
 
På en pelare i den gamla kyrkan som stod här från 1100 talet till 1830 fanns följande ristning.
 
 "Den som läser detta, Denna kyrka heter Runasten. Det bör kyrkoherden kunna, (nämligen)  läsa och skriva runor. Detta (skrev) johan Olofsson från Kalmar."
 
Vilket tilltag av kyrkoherden Johannes Olai Calmariensis, någon gång på 1500 talet, att klottra ner det här inne i kyrkan. han verkar ha varit runnörd han med.
När den gamla kyrkan revs flyttade man ut delar av pelarna och gjorde om dem till grindstolpar till kyrkogården. jag tror inte runorna finns kvar utom vi får tacka Rhezenius igen.
 
 Pelarna som nu blivit grindstolpar.
 
En runskrift till har funnits här, i mässboken från 1500talet
 
 "Loven herren med basuner; Loven honom med psaltare och harpor"
 
Tydligen hämtad från Davids psalm 150. Den här tror jag inte finns kvar längre heller.
 
 Väster om Runsten i en bro på vägen mot Dyestad har den här stenen legat. den var så sliten att bara en liten del fanns kvar på 1800talet.
Man har inte kunnat tyda de här runorna. Bara brottstycken. det man tydligen kunnat se är att runorna har släktskap med de som finns på Rökstenen i Östergötland.
Under 1900talet finns det ingen som har hitta den här stenen. Tack Rhetzelius.
 
 
 Den här sedan länge spårlöst försvunna stenen ritades av på 16-1700talet. tydligen låg den i någon av Bjärbys broar.
 
Man tror att man här försökt efterlikna en gammal runsten men att den troligen ristats utifrån en sägen på medeltiden,
 
Där står
"Hjörtvar en jarl på Ölande fanns; han dödde; Gud hjälpe själ hans"
 
Nu finns det bara ett litet stenfragment kvar i området. Det är i norra Lerkaka så det räknas knappt till Runsten.
Men den ska jag fota vid något tillfälle, mer om den då.
 
Ja så finns det en rätt känd och välbeskådad sten till. Utan runor. Den ligger i Spjutterum och kallas Degelstenen.
Alla som kört mellan Glömminge och Runsten har sett den.
 
 
 Enligt traditionen så användes stenen till att slipa sina spjut på, där av kanske namnet på byn, men jag vet inte jag. Den har i alla fall varit en samlingsplats i byn under många herrans år.
Läser man lite i ortsnamnsregistret (som kan vara en skattkista att ösa ur om man är lagd åt det hållet) så finns det en gubbe som berättat att här stod byns gubbar och skvallrade, och att urgröpningarna på stenens sidor härör från gubbarnas bakar.
Det blir många timmars nötande det för att inte tala om alla byxor som slitits genom åren.
 
 Degelstenen i Spjutterum
 
Ni som vet något mer om det jag skrivit här ovan är varmt välkomna att skriva en kommentar.
Tillsammans reder vi ut historien.
 
Nu är det nog färdigstenat ett tag- nu börjar det bli så mycket liv ute i markerna så jag måste konsentrera mig på det innan det är för sent.
 
 
Frid
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | |
Upp