Perenner och solnedgångar
23/9 2014
Några dagar efter hemkomsten från Åland for jag norr ut igen.
Nu var målet en perennkurs (fleråriga örter) i Enköping.
Äntligen skulle jag få se dem. Enköpings beryktade perennparker.
För runt 20 år sedan började dåvarande trädgårdsmästaren Stefan Mattson i Enköping ett arbete för att byta ut gräs och buskar på många ställen till perenner.
Man skapade också små sk fickparker och Enköping blev snabbt ett namn på Sveriges och europas trädgårdskarta.
Man menar att skötseln blir både enklare och billigare än många traditionella parkplanteringar.
Framför allt blir det ju finare. och variationerna blir oändliga.
Här står Stefan Mattson till höger en stor inspirationskälla med själ och hjärta i parkbranchen. Han fortsatte för några år sedan vidare från Enköping till andra stora och uppmärksammade uppdrag, tex den nya parken i Skärholmen. Stafettpinnen togs över av den nuvarande trädgårdsmästaren Tomas Lindvall som driver parkerna vidare även han med stort engagemang.
Även om man är mest känd för sina perenner så har man även jobbat mycket med träden i Kommunen.
Här är ett av mina favorit träd. Korstörne, Gleditsia. de här träden är det ingen vettig människa som klättrar i. Sylvassa och hårda taggar på grenar och stam. Zon 1 men finns på Bergianska i Stockholm, Zon 2-3.
Rent allmänt är väll Enköping känd för att skiftnyckelns uppfinnare bodde här och det har man uppmärksammat med en redig staty. så ska de se ut;).
Längs den relativt nyanlaggda Åpromenaden, finn flera temaparker. Här tex en fjärilsträdgård.
Och här en trädgård för sandlevande insekter tex bin och humlor.
Deras rondeller är förstås fyllda med perenner.
Man jobbar mycket med gräs också.
Mångfald ger ökad mångfald.
Och sånt som jag gillar, räcken och staket för utsatta ställen.
Det här är en av få sommarblomsplanteringar som finns kvar. "Nordiskt Ljus 20 år senare" heter den i år.
Det är en liten vidareutveckling på Rigmor Selanders och Mona Holmbergs nydanande komposition på Liseberg för 20 år sedan. "Nordiskt ljus" Den satte trender som håller i sig än i dag.
Här under ligger en utgrävd klosterruin som ingen ville (hade råd att) sköta om. då täckte man över allt med sand och la stenar för att markera murarnas läge. Klyftigt!
Ja det var några givande och inspirerande dagar. Åter på E22an på väg hem tänkte jag att nu får det vara nog med E 22an på åtminstone flera månader. Hemma bäst.
OBS-plats Stora Rör har börjat användas och fungerar förträfflig.
Sista veckan har det sträckt ovanligt mycket labbar. Kustlabb, fjällabb, bredstjärtad labb jag väntar bara på storlabben nu.
Så här ser det ut från sjön.
En Öländsk båtlänning. det finns fler kloka människor som håller sig med gamla träbåtar.
Det har blivit många kvällar på sjön senaste veckorna. Om man snor sig från jobbet vid 4 så hinner man rassla av några kilometers rodd eller kasta lite i solnedgången. Vindarna har ju varit gynnsamma som han sa.
I bland uppstår ljusfenomen som tyvärr är svårt att fånga på bild. Lysande kor mot en mörk skog. Jag hann tyvärr inte fram i tid innan ljuset försvann, men jag drog i väg några bilder med telet för att mer dokumentera känslan hur det såg ut.
Jag får fortsätta patrullera längs stränderna så kanske det dyker upp igen.
Stora Rörs nyrenoverade södra pirhuvud.
I bland kan det sitta en kvinna med hund och vänta när man kommer i land.
Och i bland kan det nästan bli för mycket:)
Åren rullar på. Hunden fyllde 9 år i veckan. 63 hundår men med intellekt som en 4 åring (enligt forskarna).
Vad tänker han på tro? Jag som känner honom vet att han mår i alla fall bra när han ser ut så där.
Man ska dock inte låta lura sig av den glada mungipan. Den är tydligen lite rasspecifik och finns nästan alltid där oberoende av humör.
Skördefest på Öland och jag har något riktigt kul på gång.
FRID