Mitt i hösten.
17/11 2014
Årstiden ångar på kan man säga. Mer november än det är nu är det svårt att bli.
Dagsregn, genomgrått och lerigt.
Ljuset inspirerar inte till några stordåd i fotograferandets konst.
Men det finns ju alltid lite appfilter att leka med.
På marknivå är det fortfarande grönt. Julrosen till höger om granen bådar hoppfullt om kommande blomning under vintermånaderna.
Hasselns hanhängen finns redan på plats och väntar på att få sträcka ut sig och släppa sin pollen. Men först behövs det nog lite kyla och därefter en varm dag. kanske fram i februari någon gång.
En dag upptäckte jag att infödingarnas barn byggt en boplats alldeles bakom huset.
Lekplatser i all ära men upplevelsen och erfarenheten av att ha byggt kojor i en "riktig" skog är något man bär med sig resten av livet. mer eller mindre omedvetet.
Det är bra att de plockar bort alla pinnar, så har man bättre chans att smyga på djuren här i vinter.
Annars rakas det rätt ordentligt i skogarna hemikring. Nästan alla döda askar och almar tas ned.
Här stod en av de artrenaste bestånden av lundalm jag sett på Öland, med orkidéer och jordstjärnor på marken.
Här höll gärna rådjuren till med sina kid.
Blir kul och se hur den här marken utvecklas framöver
Man har stökat runt i backen på sina håll också. I sånna här historiska marker vet man aldrig vad som kan dyka upp. Ett dinosauriefossil till exempel, eller vad det nu är;)
Det här tror jag ganska säkert är en kvarnsten som inte kommit till användning. Antingen han man aldrig börja mala på den eller så är det något med den som inte är bra, något som bara de som provat den kan märka.
Vill minnas att jag läst att det i kalmartrakten fanns någon/några som tillverkade kvarnstenar och sålde/bytte bort.
Man kan hitta många sådana här "embryon" till kvarnstenar i murar och odlingsrösen i området kring Lindsdal och Rockneby på smålandssidan. både skåldelen och den runda stenen. Men även här i Glömmingetrakten. Antingen har de fraktats hit sjövägen eller så hade man egen tillverkning här. Sten finns det ju, och med tanke på hur mycket folk som bodde här under järnåldern så gick det nog åt en hel del.
jag tror det var ganska hög andel som inte blev bra och kastades åt sidan.
De här grejerna gick nog i arv i många generationer. Vilken känsla att mala sitt mjöl på en sten som har sin tillkomst långt långt bak i tiden av någon anfader. Den kännslan upplever vi knappast i dag. Eller vem har kvar sin mormors hushållsassistent från 50talet i dag. Eller för all del sin mormors mormors mormors kvarnsten.
Jag syr i alla fall på min mormors trampsymaskin och det känns bra.
Det blev lite fiske på Småland i helgen. En liten gädda blev det.
Årsvassen börjar anta fjolårsvasslooken nu.
Det här är ingen förskrämd hare. Det är hunden som jagar möss i brännhögen.
Upptäckte att pannlampan ger betydligt trevligare ljus än blixten i telefonen.
FRID