Nedgång och förfall
9/3 2014
Det här blir antagligen ingen rolig läsning!
När jag tittade igenom bilderna från den gångna veckan hittade jag snabbt en röd tråd, nedgång och förfall.
Och så började jag analysera varför det nästan bara hade blivit sånna bilder.
Kanske för att visa att nedgång och förfall är lika mycket vardag som allt annat bara att vi inte ger oss tid att iaktta det så till vida att vi inte är ute för att hitta fel, eller är jag bara så negativ av mig att jag bara fastnar för sånnt. eller så är det för att hitta lite nya vinklar på de ständiga "naturbilderna" jag producerar.
Det är nog bara ett konstaterande, att så här ser det också ut.
Tex här, lite ovanlig vinterförvaring, mest lider väll båtägaren själv och kanske bryggan också
Här är i alla fall två bilder som inte riktigt följer tråden. jag hamnade på en strand rätt nära mig som jag aldrig har besökt förut, det var kul och riktigt fina marker.
Fina västölandska sjömarker. men ska man nu försöka följa tråden nedgång och förfall så får man väll kallt konstatera att vassen breder ut sig. övergödning och uteblivet nyttjande och bete är några orsaker till det.
Och så lite mer förfall. Men egentligen så ger det ju lite liv åt bilden. sätter liksom igång fantasin.
Och så här ser det ut på tomten bredvid vårt hus nu. här ska byggas en villa. Här var ett hasselbryn och en äng med gullvivor, men för 30 år sedan var det en fotbollsplan. allt förändras och har sin tid. hade jag varit livrädd för grannar hade jag ju inte flyttat till södra Sverige utom bosatt mig i en stor skog eller ute på en stor myr någonstans i norr, visst lite lockande är det ibland;)
Den sista tidens ihärdiga blåsande har knäckt den gamla eken på kanalbanken. Här har jag stått flera gånger och tittat på mindre hackspett som rotat runt bland barkflagorna, nu blir det andra arter som är mer specialiserade på liggande död ved som får ta över.
Och åt andra hållet från vår tomt står det här lite unika beståndet av nästan bara likåldrig lundalm. Det har alltid varit en särskild känsla att gå genom lundalmslunden på somrarna, ett mjukt och behagligt lugn har vilat här.
Nu är hela beståndet drabbat av almsjukan. Länge trodde man att lundalmen var immun mot almsjukan men så var inte fallet. Nu skulpterar almsplintborren vackra små mönster under barken. Tänk att få följa den här processen på nära håll;)
Hunden tänker mest på att mumma sig med någon god lukt i gräset.
Hittade en ugglefjäder i en å. när jag hittade ett par fjädrar till i närheten anade jag oråd och utökade mitt sökfält......
......och hittade den här högen med fjädrar. Här har någon (duvhök eller mård kanske) ätit kattuggla. det är lite tråkigt. kattugglorna har haft det rätt tufft senaste åren. dåligt med möss, och hårda vintrar (förutom i år då förstås) har medfört låg reproduktion
Gamla stubbar är gott och fina att sätta tänderna i, så nog bidrar även hunden till nedgång och förfall.
Hoppas på bra vindar till helgen, nu drar ejdern genom sundet.
FRID