Valter Schytt
19/8 2014
Än tänker jag inte släppa min fjälltur riktigt. Men det blir inget mer Tuolpagorni eller Kebnekaise. I mitt första inlägg om turen skrev jag ju om en stor sten med en minnesplakett på.
Lite otydlig och vanskött.
Valter Schytt?
vem var det? Polarforskare?
jag som är polarexpeditionsnörd, inte för jag kan en massa om det, men varför har jag missat den här gubben.
Jag får kolla upp det här tänkte jag ju då.
Har googlat runt lite, och på bästa Kallebaaturmanér har jag flätat in saker från lite olika böcker jag läst, hörsägner och artiklar m.m. till en liten unik sammanfattning om en kille som verkligen är tung inom Svensk polar och glaciär forskning.
Den här plaketten borde även finnas på en lite mer besökt plats, varför inte en staty, sånna gillar jag.
Valter föddes 1919 runt andra världskriget var han klar med sina fysik och matematikstudier.
Geografiprofessorn Hans Ahlman fattade tycke för Valter och såg att han kunde bli bra i framtiden.
Valters första uppdrag var att hitta en lämplig glaciär i Sverige där man kunde börja mäta isens dynamik.
Vilket häftigt jobb!
Han hittade och valde Storglaciären i Tarfala där han slogsig ner i STFs lilla koja och började bygga upp en liten forskningsstation.
Här står Valter i mitten vid Tarfalakåtan 1946
Här började man nu mäta och forska kring glaciären, ett arbete som fortgår än i dag.
Under sina vandringar hittade Valter några märkliga trästycken i en skreva högt över trädgränsen i Sarek.
När de började pussla ihop bitarna såg de att det var tre slädar/akjor som man senare daterade till 1500 talet. de finns nu på Samemuséet i Jokkmokk.
1949-52 hade Valter en viktig funktion i den norsk-brittisk-svenska Antarktisexpeditionen där han utvecklade en metod att borra ut iskärnor ur glaciärerna. Ett pionjärarbete.
Den expeditionen var den första expeditionen där flera länder sammarbetade vetenskapligt och var banbrytande inom modern polarforskning.
Den hette BNSX eller Maudheimsexpeditionen. Man kartlade också den delen av Antarktis och namngav de upptäckta platserna hej vilt. Bland annat är flera platser uppkallade efter norska frihetskämpar från kriget. Men även Valter hamnade på kartan, Schyttbreen.
Här står Valter i sin isborrskoja på Antarktis.
Vill minnas att det var den här expeditionen som en brittisk deltagare körde över iskanten med en bandvagn och drunknade.
När Valter efter 2-3 år i Antarktis återvände till Sverige hade hans beskyddare Ahlman blivit ambassadör i Oslo.
Nytt folk i polarforskningsbranchen och Valter hade liksom halkat efter pga sin långa frånvaro.
Han lyckades dock komma med på en rysk expedition till Nordostlandet på Spetsbergen, där forskningen gick vidare. Ett ryskt team hade något år tidigare byggt upp en station på isen inne i Polarbassängen och skulle driva omkring och mäta väder, vind och botten m.m. Ungefär som Nansen med sin båt Fram hade gjort i 4-5 års tid 60 år tidigare.
Isen Ryssarna stod på drev dock lite för snabbt söder ut och började komma ner mot Svalbard och öppet vatten.
Omvärlden erbjöd sig att rädda dom från sitt allt mindre isflak, men ryssarna på flaket menade att än är det ingen fara och fortsatte göra sina mätninger någon månad till. Det var alltså den ryska räddnings och forskningsexpeditionen Valter var med på som till slut plockade upp isflaksfolket.
Vid ett tillfälle störtade en helikopter och man fick rädda piloterna och på något sätt hamnade Valter av den anledningen på Franz Josefs Land och kunde där göra intressanta iakttagelser. det här var ju mitt under det kalla kriget så tillfället var verkligen unikt för en västerlänning.
Vem skulle tacka nej till Franz Josefs land?
Åter i Sverige fick så Valter ta tag i Tarfalastationen igen som nu hade legat lite nere ett antal år. Nu sköt Wallenberg till pengar och man byggde upp det som i dag är Tarfala forskningsstation.
Han var också i Canada som gästforskare några år och besökte även Thulebasen på Norra Grönland.
På sjuttiotalet börjar man fundera på att göra en tvärvetenskaplig svensk expedition för att fira 100 årsjubileét av Nordenskjölds Vegaexpedition, Han var ju först att segla nordostpassagen.
Grundplanerna var att med isbrytaren Ymer segla nordostpassagen och där efter fortsätt över Kanada till Grönland (nordvästpassagen).
Men Ryssarna var ju lite griniga då (som vanligt) och stoppade rundturen. så man höll till i områdena runt Svalbard och Grönland.
Forskare av alla slag från Sverige och massa andra länder plus en hel del kulturfolk, tex Lasse Jonsson fågel och naturmålaren som enligt mig gjorde några av världens vackraste målningar under den turen.
Jag glömmer aldrig utställningen på Riksmuseet efter den expeditionen, där hans tavlor hängde.
Och vad jag inte viste då var att Valter Schytt var vetenskaplig ledare på YMER 80.
Förresten jag hade en kompis kompis kompis eller nått, som gjorde lumpen på isbytare just då och blev placerad på Ymer under hela expeditionen. han såg det som ett straff och det värsta som kunde hända att "åka omkring där uppe i isen en hel jävla sommar". Suck vad världen är orättvis ibland.
Och så var Valter ordförande i Svenska turistföreningen.
När jag nu var i Nikkaluokta så tittade jag på alla Isyxor som hängde över bardisken.
Och där hängde en isyxa donerad av Valter Schytt. Vilken kultpryl!
Valter "dog hastigt i Tarfala" 1985
FRID