Efter berget.
15/8 14
Alltså, mission completed, toppen är nådd.
Expedition sakteliga går in i nästa fas.
Efter berget
Återfärden
Det fantastiska vädret håller i sig.
jag försöker verkligen suga ur de sista timmarna ur mitt sista läger över trädgränsen, så jag kommer inte i väg förrän på eftermiddagen, men det är 5 dagar till bussen går till civilisationen, så det gör inte ett dugg.
När ser jag den här vyn igen?
Packat och klart. När jag 4 dygn senare vägde min ryggsäck vägde den 25 kg, då hade jag i stort sett ätit bort all mat. Jag är glad att jag inte vägde säcken när jag började vandra. då hade det nog blivit en psykologisk vägg att bära på också. jag har inte släpat runt på något outnyttjat (förutom första hjälpenpåsen) men jag har heller inte saknat något.
Det där tål att utredas, rådbråkas och utvärderas för framtida expeditioner.
Jag offrade en påse fruktansvärt äckliga torkade sockrade tranbär (russinen var slut), som drog mer vätska än de gav energi.
Fjällkorpen var snabbt på plats, men även den blev snabbt skeptisk.
Hm?
Passerar fjällstationen, går in och tar en fika, kompletterar med bla nybakad valnötslimpa. det är otroligt lätt att glömma att man här är nästan 2 mil från närmaste väg.
Man kan ju inte låta bli att reflektera över trädgården. Närmare en äkta jokk i sin trädgård än så här kan man ju inte komma
Där nere vid bron höll en "parkarbetare" på att snygga till. vad hade han gjort för ont som var tvungen att gå här;)
Vandrar vidare och fram mot tidiga kvällen hamnade jag under det här klippstupet. Här höll det till fjällvråkar och stenfalkar som ljudligt avslöjade sin närvaro. jag låg här flera timmar och bara njöt med kikaren i högsta hugg åt middag och sov lite middag. Det gick en strid ström med folk förbi på stigen ca 80 meter från mig. På hela tiden såg jag ingen som reagerade på att rovfåglarna fanns där fast de skrek i högan sky.
jag som trodde att fjällvandrare var lite naturintresserade i alla fall.
Någon upptäckte att det ekade fint här och gick gapskrikande genom passet.
Något lämmelår var det inte men det kryllade med gråsidingar över allt, till rovfåglarnas glädje. Den här ungen fick jag peta bort från spången. Tyckte väl det var skönt att slippa det trassliga kråkriset under fötterna.
Efter 7 km fick det bli nattläger. Sökte nog i en timme innan jag hittade den rätta utsikten.
Senare på kvällen kom det ut två älgar och betade i myrkanten på andra sidan dalen.
Långt håll och dåligt ljus = inga bilder.
.
Rökring fån Tuolpagorni
Den här gången tänkte jag ta båten 7 av de 19 km till Nikkaluokta.
Å det var ju en riktigt härlig känsla.
Kebnekaises vita topp försvinner i fjärran. Här ser man hur stort det berget är.
Någon älskade sina kängor så mycket. Samma någon tackar säkert också gudarna för silvertejpen också.
Det här kändes lite avigt och unikt. ja de låg ju inte i och plaskade några längre stunder. Det här är ju glaciärvatten från bla Tarfala. Men uppfriskande var det nog. På land 25 grader och myggfritt.
Väder rapporterna från Nikkaluokta är ju kända. nu är vädergurun och SMHIs rapportör Enok Sarri borta sedan några år, men man kan lätt utläsa vädret själv vid nedre båtplatsen vid Ladjojaure.
Bra väder, den funkar ju.
Här vid båtplatsen kan man gå på Lapp Dånalds och köpa renburgare, tex Big lapp.
Det smakade alldeles utmärkt efter 10 dagar på frystorkat.
Ungefär här började jag tröttna på frystorkat.
Och plötsligt framme i Nikka fan jag mig helt oplanerat vara inhyst i en liten stuga.
Nu skulle det lyxas lite, Dusch, klädtvätt, lagad mat (Suovas så klart).
Fann ett fantastiskt litet bibliotek i stugan.. Böcker bara om fjällen och gamla polarexpeditionsberättelser.
Kvällarna som nu börjat bli mörkare, gick alldeles för fort.
Första dagen i Nikka fick bli en vandring upp i Visttasvaggi. har nästan dagligen sneglat lite på den på kartan under turen. Ser fin ut.
3 mil upp i den ligger visttasstugan. så långt kom jag tyvärr inte, och det var inte heller planerat.
Deltaområdet är lockande för en fågelskådare.
Ung blåhake
Det var fin och behaglig vandring i Visttas. Plant, inga stenar och en lätt dagspackning, det är man ju inte bortskämd med.
Det hade också legat en tanke och grott några dagar. En sån där som inte går ur.
Tänkt och gjort. jag hyrde en Canadensare och gav mig ut i ottan.
Å jäklar vad det var fint, nu behövde jag inte ens gå:)
Tog lunch där långt ut i deltat.
Hittade stora hål i strandbrinkarna och väl upptrampade gångar på öarna.
Bäver tänkte jag först, men inte ett gnag någon stans.
Troligen Bisamråtta berättade en bofast för mig senare på dagen.
Gulärla
Hade inte varit fel att lastat utrustning för några dagar eller någon vecka och paddlat längre uppåt.
Knipa
Det vakade fisk över allt. men fisket fick vara hur sugen jag än var.
Irriterad Grönbena på vägen över deltat.
Den här bilden kallar jag "De kvarlämnade vandringsstavarnas vägg i Nikkaluokta"
Det är nog bara att ta om man behöver. Ett tips från mig är att ta en eller två. Det gör allt så mycket lättare i den steniga terrängen och vid större vad.
Och så kommer till slut den ofrånkomliga hemresan.
Ett stort antal ryggsäcksfolk från Nikka ska spridas ut i landet och Europa och världen.
Alla börjar med buss till Kiruna.
Den här gången gick tåget hela vägen ända fram till Kalmar. Det var bara 4 timmar försenat.
Men vad gjorde det jag hade ju en veckas semester kvar.
Skönt att komma hem till tjejbaletten och hunden igen.
Men den här vyn är för evigt etsad i mitt minne nu.
FRID