På Manhattans gator

 
 
 
Nu är det snart en vecka sedan vi kom hem från vår lilla resa över Atlanten. Intrycken börjar sjunka in och man inser att man har fått bestående men.
För det första kan man aldrig resa av sig reslusten, snarare tvärt om. Och man inser i ännu högre grad än tidgare att det finns så mycket att uppleva.
 
Här är ett urval av mina bilder från själva staden och människorna.
Jag tycker att ordet "brutal storstad" är ganska bra beskrivning på N Y, även på ett positivt sett.
 
 
Utsikten från vårt fönster. Fantastisk tyckte vi. Här var det söndagkväll. Ständigt tutande och ljud från sirener, precis som på film.
 
 
Jag lyckades dock pricka in en lugn period i "Staden som aldrig sover". Det var en lördagmorgon och jag stod och väntade på bussen mot Central Park.
 
 
Hotellet Beekman Tower Hotel 49st 1 av, Byggt på 1920talet som ett slags kvinnohem. man har bevarat väldigt mycket av stilen. Charmigt värre.
 
 
På högsta våningen låg en restaurang.
 
 
Här kunde man sitta och njuta av ett fachinerande taklandskap. Nu så här tidigt på året endast befolkat av duvor.
 
 
 
 
 
Under ett kvällsbesök på Empire State Building så öppnar sig att annat taklandskap.
Annars var det nog roligast nere på gatorna.
 
 
Det är rent befriande med den mångfald av mäniskor som finns i en storstad.
 
 
Är det här ett skämt eller?
 
 
Inne i arbetsförmedlingens lokaler. Nej vi sökte inte jobb, men det var grönt, varmt och tyst en stund.
 
 
 
Reflexerna från skyskraporna kunde ge upphov till fina ljuseffekter lite varstans.
 
 
jag förstod inte om den här killen ville slippa bli fotad eller om han glatt vinkade till mig.
 
 
Det här, att göra möbler av hela trästycken, har jag fått för mig är en betydligt vanligare slöjdform i USA än i Sverige. Här på ett vanligt lunchhak vid GrandCentral.
 
 
Här är stadsbiblioteket. det var här de tog sin tillflykt i filmen Day after tomorrow.
 
 
Och det var här tsunamivågen slog fram mot portarna. http://www.youtube.com/watch?v=w_1VnGp8Lls
 
 
Men nu var det "lugna" gatan.
 
 
Precis som över allt annars så var det ont om sittplatser i vissa områden. Och i bland fanns de på de mest oväntade ställena, och alltid aftertraktade.
 
 
Time square var precis som alla varnat för en turistfälla. stökigt och trångt. Men visst var det kul att ha sett älendet.
 
 
Den här tjejen sprayade tavlor med manhattanmotiv, riktigt säker och ekvilibristisk.
 
 
Newyorkborna var som folk är mest, rätt självupptagna och levde sina liv och brydde sig rätt lite om turisterna.
Men om någon behövde hjälp, turist eller bofast, då var de otroligt hjälpsamma, betydligt mer än man ser här i Sverige. Så där rent generellt alltså.
 
 
Vi köpte busskort och åkte buss var vi än skulle. Funkade kanon när man lärt sig grunderna och förstått hur busslinjerna var uppbyggda.
Vi åkte genom Chinatown några gånger, det var lite speciellt.
 
 
Här nere på södra udden var spåren fortfarande ganska påtagliga efter stormen Sandy. Stora reparationarbeten pågick.
 
 
Å här kan man se Brooklynbron.
 
 
Och man kan ta den reguljära gratisfärjan över till Staten Island. Här är man mitt i vardagssmeten, inte mycket turister.
Turen går förbi Frihetsgudinnan och Ellisisland. Själv är jag inte jätteimponerad av frihetsgudinnan så det räckte med ett par förbifarter utan landgång.
 
 
Interiör
 
 
Systerfärjan på Staten Island.
 
 
Manhattan från söder. Nya World Trade skrapan växer upp från Ground zero till vänster.
 
 
Här på lite närmre håll, Även här var det knölig. Byggarbetsplats med säkerhetskoll och massa turister.
Jag strök i utkanten. Vet inte varför man ska åka hit egentligen. Inget av det gammla finns kvar och inte mycket av det nya är klart.
 
 
En stor fin koppartavla fanns där som en hyllning till de brandmän som dog.
 
 
Går man runt allt ser man det här. 400 kärrekar har planterats. Det blir nog fint i framtiden.
 
 
Zoomar man in lite därifrån så kan man få in det här päronträdet (det med staket runt).
Päronträd är ett ganska vanligt gatuträd i New York. och ett sådant grävde man fram ur massorna under de rasade tornen. Man flyttade det till en plantskola där man vårdade det ömt och fick liv i det igen.
Här står det nu, återplanterat, ensam i sitt slag, och symboliserar återuppståndelsen. Det var lite kul.
 

En gångbro över East Drive.
 
 
Så fort det finns lite vatten gör sig naturen påmind. En skarvkoloni i East River.
Manhattanbron i bakrunden.
 
 
The Chrysler Building. byggd 1928, Det var den första byggnad som blev högre än eifeltornet i världen.
Man tävlade med en annan skrapa (40 wall street) som byggdes samtidigt. På Chrysler hade man smugit upp en uppfällbar spira som fälldes upp och "segern" var ett faktum. Skykraporna är ju en vetenskap för sig.
 
 
The Wall street Bull verkade mest populär bland Japaner. Den ska symbolisera finansiell aggresivitet.
Här ett foto från bussfönstret.
 

En fackförening för de papperslösa tar en matpaus i sin demonstration.
 
 
Självklart pågår det ständiga reparationer på hus och gator, och det verkar som de håller på dygnet runt. Knöligt och stökigt, men det hör ju liksom till i en storstad.
 
 
Den här mannen får symboöisera alla de som jobbar med renhållningen på Manhattan.
De lyckas verkligen att hålla gatorna rena och fräscha. På morgnarna är det många som spolar sina trottoarer.
Alla sopor ställs ut på gatan på kvällarna och är borta på morgonen efter.
 

Men, allt har ett slut.
 
 
Plötsligt är det dags att ta sig till Flygplatsen och åka hem, å det är klart att man ville stanna kvar några veckor till. Men nu fick man se Queensbron i dagsljus.
Å hur många bultar är det i den då?
 
 
Och  då går det ju inte att unvika att man kör genom lite mindre putsade områden i Brooklyn och Queens.
Det är minst lika intressant som det putsade Manhattan.
Kennedyflygplatsens storlek är en historia någon annan får berätta.
 
 
Och plötsligt har man mellanlandat på ett iskalt Island (-7). De sista dagarna i NY var det runt 20+ grader.
Några timmars väntan innan nästa skutt över resten av Atlanten.
Man blir alltid lika inspirerad när man landar där ute på Keflavik och ser jöklarna och bergen i fjärran.
Hit måste vi bara åka nästa gång tänker man. Jag har bussluffat runt Island en gång och det är en fantastisk plats.
 
 
Och där någonstans över Nordsjön och dess oljeborrplattformar lämnar vi det här äventyret bakom oss.
 
MEN Eftersom jag tycker att det här var så himla rolig resa så tänker jag faktiskt skriva mer om den längre fram.
Många är de bilder som ännu inte visats. 
 
 
 
Tack för att du läst ända hit
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | |
Upp