Jag har varit fascinerad och nyfiken av Central Park i många år. Framför allt är det parkens läge mitt på Manhattan bland alla skyskrapor och avenyer som är så fantastiskt.
Det mest beundransvärda är att parken har fått behålla sin form i de 160 år den har funnits och inte ätits upp av den starkt växande staden runt omkring. Att den (skyddet) har stått pall för höga markpriser och rika investerare och exploatörer. Trycket måste ha varit enormt genom åren.
Se bara hur det ser ut i Stockholm i dag. Där offras fortfarande centralt belägna parkområden för bostäder och till och med kontorsbyggnader allt för några kronors skull.
Tack vare att man här har hållit fast vid sitt Central Park har man nu en helt unika "lunga" mitt i en av världens största städer med flera miljoner besökare om året.
Vad vore Manhattan utan Central Park?
Den här bilden har jag tyvär inte tagit. Central Park sett från norr.
Hur det skyddet ser ut och hur turerna har gått genom åren vet jag inget om men det är ju ett uppslag till fortsatta studier:)
Så det var närmast i ett yrvaket lyckorus jag en tidig morgon satt på bussen till den nordligaste delen av parken och skulle ägna hela dagen åt att utforska mina drömmars park.
Jag hade bara skymtat några träd som hastigast genom bussfönstret men när jag klev av bussen så låg hela parken i sina fulla ca 4 kilometers längd och 800 meters bredd, (315 ha) framför mig.
Egentligen skulle det inte spela någon roll vad jag skulle finna där. det var bara det att den fortfarande ligger där den ligger och att jag äntligen var här som betydde något.
Jag hade egentligen inte pluggat parken så mycket utan mest bara kollat och var vattnen låg och lite vägsträckningar jag skulle ta i grova drag under dagen.
Franska revolutionen har faktiskt en liten del i Central Park tillblivelse. En effekt av revolutionen var att man i Frankrike ville öppna upp parkerna för allmänheten och de flesta samhällsklasser.
Den tidens parkideal som slagit igenom starkt var den engelska romantiska landskapsparken, med böljande kullar, slingrande stigar, spännande grottor, klippor, småslott och lusthus. Betande får, sjöar och bäckar skulle späda på känslan av idyllisk pastoral.
De öppna exercisfälten där kungarna tidigare kunde bevittna sina arméer kunde visserligen fortfarande användas till parader men de användes nu mer och mer för sport och idrott till fromma för folkets hälsa, som det nog kunde heta.
En av fäderna till den nordamerikans landskapsdesignen hette Frederick Law Olmsted han hade under 1850 varit i Europa och sett de parker som fanns i framför allt England och Tyskland och sa "I demokratiska Amerika fanns det ingenting ens i närheten av att kunna jämföras med dessa folkliga parker"
Han och kollegan Calvert Vaux vann 1856 en arkitekttävlan om att utforma ett område på Manhattan och fick således göra Central park.
Det fanns vissa krav att hålla sig till, t.ex. skulle det finnas vattenreservoarer för staden och att 4 korsande vägar skulle ritas in.
Visst har det skett förändringar genom åren det har rivits byggts och ändrats men allt för parkens bästa.
När parken byggdes var det endast i de södra delarna som det var lite tätare bebyggelse på Manhattan
Parken sköts på uppdrag av staden av Central Park Conservany som är en icke vinstdrivande organisation. Jag tror att runt 80% av inkomster och arbete erhålls från donationer och frivilliga vollontärer som jobbar med skötsel och underhåll. Stora donationer flyter in. I USA har man ett skattesystem som gör att man gynnas av att donera och utföra volontärarbete.
Sedan Central Park Conservancy tog över på 80 talet har man gjort stora ansträngningar att återställa mycket till "orginal" igen.
Bara några steg in i parken började min kamera gå varm.
Här i den nordligaste av dammarna Harlem meer har man tillexempel catch and release fiske efter regnbåge.
Byggnaden fungerar som utställningshall. Meer är holändska för sjö och är en hyllning till de holländare som var nybyggare i det här området då det begav sig.
Ivrigt skyndar jag vidare. Jag går förbi en stor bassäng med vattenrutchbanor. Här lär det koka med folk heta sommardagar. i dag var det dock öde.
Harlem Meer i vårgrönska.
Det här är en av parkens många valvbroar och en av de mest fotograferade. den är byggd 1866 helt utan bindemedel. Blocken håller varandra. Över bron går en bilväg. Bron heter Huddlestone Arch.
När jag går igenom bron kommer jag ut i ett helt nytt och fantastiskt landskap det sk North Woods. Det största skogsområdet i parken och en mycket bra fågellokal. Här försvann trafikbullret och bara fåglar hördes, fåglar jag aldrig vare sig har sett eller hört förut. Det vill jag ägna ett eget litet inlägg om lite senare.
Här dröjde jag rätt länge och gick mycket sakta längs stigar och vägar.
Plötsligt bröts tystnaden av motorsågsljud och brak av tunga grenar. Ett gäng trädvårdare kapade ner brutna grenar efter stormen Sandy som hade fällt 100tals träd i parken, Det syntes inte mycket av den förödelsen nu.
Man vill undvika att någon skadas av nedfallande grenar. Det kan bli dyrt.
Trots lördag och tidig morgon så jobbas det. troligen vollontärarbete.
Här är parkens lägsta bro Springbanks Arch byggd 1863.
Det finns otroligt mycket hundar och hundägare i New York. Många träffas i parken och umgås.
Här är en av de korsande vägarna. Jag tycker det är grymt att Olmsted valde att sänka ner vägarna, jag menar på den tiden fanns det ju knappt bullrande bilar, men vägen varken hörs eller märks förrän man är rakt över den.
Så kom jag plötsligt fram till Jacqueline Kennedy Onassis Reservoir. Det här var ett litet delmål. Hur många filmer har man inte sett hur huvudrollsinnehavaren joggat runt den här dammen och stått och stretcha mot det gammla gunnebostängslet. Det där ville jag känna på, så jag svidade om lite och tog en joggtur runt dammen. Det var riktigt speciellt, och nu hade det kommit ut rätt mycket folk och här var det bara joggare av alla moddichanger.
Så här såg det ut på 70talet. Nog känner du igen det från någon film?
På 80talet var det några som dök i dammen och hittade ett äldre staket som låg nedvräkt på botten.
Man insåg att det var det gamla orginalet. Central Park conservancy tvekade inte. Man lät nytillverka det funna staketet och satte upp det runt hela dammen. Och visst blev det trevligare även om "filmkänslan" försvann lite;)
Och det går ju alldeles utmärkt att stretcha mot det här nya också. Den här bilden tog jag springande med mobilen måste erkänna att det kändes lite gubbigt men jag hade ju liksom ett djupare motiv för det här.
Efter min löptur varvar jag ner i solen i en bäckravin, tar på mig lite torra kläder äter en second frukost och knallar vidare.
De flesta bänkar i parken bär små skyltar som folk fått köpa för att stötta parkens möjligheter för att erbjuda sittplatser.
Det här är parkens mittpunkt, The Great Lawn. det ser ju inte så stort ut på bilden. Men det var här 500 000 åskådare såg konserten med Siomon and Garfunkel eller när Diana Ross visade sig vara stor och medkännande mot sin publik när hennes konsert stormade och regnade sönder 1983.
I dag var alla basebollplaner redan i bruk.
Det finns en stor byggnad som klämts in i parken och bryter de raka kanterna. Det är The Metropolitan Museum of modern art. Det var gigantiskt, det här är bara en liten utbyggnad i mitten. Men med 2 miljoner konstverk så krävs det ju lite plats. Har hade vi bokat in ett besök men tiden räkte tyvär inte till den här gången. Det byggdes 1872.
Plötsligt gick jag på den här. Cleopatras nål. Hitfraktad från Egypten någon gång i slutet på 1800talet.
Det här är Greywacke Arch byggd 1862 av Huddsonsandsten.
Här har vi Kung Jagiello till heder för det polska starka folket.
Det här är Belvedere Castle. Här har Central Park Conservancy ett bemannat informationsställe med inriktning på fåglar.
Här i de omkringliggande skogspartierna lär vara ett av USAs bästa fågellokaler. Nu var det lite för tidigt på våren och för sent på dagen för att jag skulle märka något av det.
Observera staketen. de skulle vara lite otänkbara i Sverige tyvärr. Men de är effektiva och enkla. Det är inget man sätter sig på, lite för högt för att kliva över, lite för vasst att låta hundarna hoppa över. Marken vid sidan av stigar och vägar var mycket orörda. Bland annat därför är här mycket fågel och örter. Ändå går här miljontals besökare varje år.
Japp, fram för mer staket i Svenska parker.
Fortsättning Följer
FRID
