ÄNTLIGEN CENTRAL PARK 2

 
Nu fortsätter jag den efterlängtade berättelsen om min lilla vandring genom en av världens största parker.
 
 
 
Tittar man norrut från Belvederen ser man  "The tutle pound" och bortanför den syns great lawn igen.
Ja det finns faktiskt skökdpaddor "vilt" i den dammen.
 
 
Det är många privatpersoner som släpper ut sina sköldpaddor här när de börjar växa ur sina akvarium.
Från parkförvaltningens sida låter man medela att de har tillräckligt med skölpaddor, så det behövs inte fler. Rödörad sköldpadda är en av de två arterna som finns här.
 
 
Här är en annan av de nedsänkta vägarna.
 
 
När man sedan går genom det fina skogslandsakapet "The ramble" kommer man så småning om fram till sjön The Lake;) och den här bron "Oak Bridge at Bank Rock bay" Den har sett lite olika ut genom åren men nu har man fixat till den som den såg ut från början genom att bla studera gamla foton och målningar.
 
 
The Lake är stor men ligger inbäddad i "skogen" och stora delar av den ligger utanför de stora stråken.
Den här vyn är rätt så speciell tycker jag.
Observera staketet nere vid stranden, mot gäss och båthyrare.
 
 
Här var en lämplig plats för en paus i vårsolen. Bäcken heter Gill.
 
 
Här är nog det mest konkreta beviset på stormen Sandys härjningar. den har man nog sparat som en liten instalation och monumant för all de träden som föll.
 
 
I en annan del av The Lake och i lite mer befolkade trakter ligger broarnas stolthet The Bow Bridge,
USAs näst äldsta gjutjärns bro.
Kan inte låta bli att länka till det här lite smöriga och säkert tillrättalagda klippet, men här kan man se hur bron och dess omgivningar ser ut med  lite höstfärger också. Det är ju en bra låt också.
 
 
Bethesda terrace med  The Lake i bakgunden och statyn av en vattenängel.
 
 
Plötsligt ändrar parken helt karaktär och man kliver in i en lång rak gata kantad av dubbla almrader.
Här är det mest franskinspirerade parkavsnittet. The Mall som är en paradväg där man på helgerna gick fram och tillbaks för att synas. Så det var finkläderna på. Någonstans läste jag att det är så fortfarande, men det var inget jag märkte av idag.
Det lär ska var den enda raka gågatan i hela parken.
 
 
Här stod ett skönt gäng och spelade swinglåtar.
 
 
 
 
 
Vid en rak paralell sidväg ligger  The literary walk, kantad av statyer av stora tänkare och författare.
 
 
En av de många klassiska hästekipagen man kan hyra för en rundtur.
 
 
wollman rink har man ju sett i ett antal filmer, oftast med lite julanknytning. Kul att se på riktigt.
 
 
En av de största lekplatserna Heckscher playgound. Mycket betong, sten och gummimattor. Mycket poppulär.
Tror inte jag har sett något liknande. Här stod mammor och pappor nedanför och peppade sina ungar när de friklättrade på bergknallarna.
 
 
Den rika örtfloran började visa sig i värmen. Nä jag ska inte tjata om hur viktiga staketen är.
 
 
På Heckscher ballfields var det full aktivitet. Allt från knattelag till seniorer. Det var en hel del publik också. Men så är det ju nationalsporten också. Det här är nog istället för innebandymatcherna för familjerna på helgerna.
 
 
 
Dairy Visitor Ceneter. det är Central park Conservancys största lokal i parken med stor souvenirbutik.
Från början var det här en plats dit man gick med sina barn heta sommardagar där de kunde sitta i skuggan i den luftiga hallen och dricka mjölk.
Låter inte det väldigt fint och behagligt?
 
 
Sheep meadow. Det är här man hänger så fort vädret tillåter det. Solbad och picnic.
 Nu dök glädjande nog resten av familjen upp, så det blev verkligen picnic och slappning i gröngräset.
 
 
Och någon flög drake i sin ensamhet.
 
 
Och någon tog det verkligen lugnt.
 
 
Några hittade en egen gräsyta med tillhörande ekorre, men de blev bortkörda av en vakt efter ett tag (inte ekorren dock).
 
 
 
 
På vägen hemåt tar vi vägen förbi Strawberry Fields. I huset i bakgrunden bodde John Lennon, och det var där utanför han blev skjuten.
 
 
Yoko Ono gjorde den här mosaiken, som har blivit som en plats för alla fans att komma till och sörja sin idol.
 
 
Här stötte vi på den här killen. det är Gary, the Mayor of Strawberry Fields.
han är en uteliggare som tagit på sig uppgiften att stå här och hålla monologer om John Lennon och fred.
Varje dag tigger han ihop blommor från blomsterhandlarna i området som han sedan lägger ut i olika mönster på mosaiken. Han säger att John kom till honom i en dröm och sa att det han gjorde var rätt och att han skulle fortsätta. Folk ger honom pengar och han bor numera i en liten lägenhet i närheten.
 
Men flera gillar inte det här, parkförvaltningen hittar på nya regler hela tiden för att han ska lägga av att "skräpa ned" och hålla tyst. Ibland när han är full för han visst ett jävla liv på kvällarna.
Men han är envis och jobbar på. De flesta vi ser verkar hursom tycka det är roligt med det här orginalet som ger platsen en extra upplevelse.
 
Dagen går mot sitt slut, vi tar bussen hemåt går upp på hotellets takrestaurang och äter en kanonmiddag med utsikt över ett glittrande Manhattan. Den här dagen har varit lång och upplevelserik.
Allt från de tysta öde gatorna på vägen dit i grynngen, fågelsången i skogen och alla kända och okända platser jag fått se, och alla mäniskor jag sett och träffat. Att sedan få avsluta den med nästan hela familjen satten pricken över iet den här dagen som blev precis så bra som jag tänkte mig den när jag fick min fixa idé att jogga i Central Park på min 50årsdag, för så där 5 år sedan.
Men när jag sedan skulle skriva ner dagen i min anteckningsbok somnade jag innan jag ens  fick igång pennan.
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | |
Upp