Södra Lundtornet och Udden
Nu är det inte mycket kvar av mina skidspår.
Kännslan av vår är påtaglig.
Några rapporter om lärkor och vipor nere på Södra udden gjorde att vi tog en tur neråt på lördagen.
Här var så gott som all snö borta nu, men vatten fanns det gott om både på land och till sjöss.
Vad gäller vårfåglar var det väldigt lugnt och man började sakta inse att det faktiskt bara är februari. Trots en kall snålblåst så var det härligt med gassande sol i lä. Kniporna spelade mellan isflak och knölsvanar.
Sambofrun i fototagen
Fisksumpar i väntan på blötläggning.
Två sånglärkor kom insträckande över havet från söder, men det var också allt.
I fyrvaktarträdgården hade snödropparna börjat titta upp.
Efter ett tag så begav vi oss upp till Södra Lunden och till det nya fågeltornet vid Lundsjön.
Jag har inte sett det sedan det har blivit klart. Och det var en glädjande överraskning.
Det gamla tornet var trång och gingligt så när någon var på väg i trappen skakade hela tornet.
Trappan var brant och många drog sig för att gå upp.
Det här magnifika bygget var genomtänkt, påkostat och lättillgängligt.
TACK LÄNSTYRELSEN!
Här är gott om plats nu.
Jag tror det här tornet är något högre än det gamla. Utsikten är fenomenal. Åt andra hållet blickar man ner i Lundsjön.
Trapporna är byggda i en modul för sig själva. Det är för att unvka alla skakningar när det springs i trapporna.
Dämpande kolvar ser till att rörelserna inte fortplantas ut i tornet.
Om det är snyggt kan man ju alltid diskutera men det är väldigt ändamålsenligt.
Jag är övertygad om att det kommer bli åtskilliga fina stunder här.
Med eftermiddags och kvällsol så har man medljus ut över Schäferiängarna och där händer nästan alltid något roligt i fågel och djurväg.
Efter invigning av fikabordet i tornet så drog vi vidare och äntligen dök nästa vårfågel upp.
Några starar satt med ett gäng björktrastar i närheten av Kungsgården.
Nej den här bilden är inte från Ölands djurpark men staketet var där det var. Dovhjortarna visar upp sig rätt fint ibland.
När vi kör över Alvaret mot Resmo skrämmer vi upp en havsörn vid en påkörd hare. Örnen lättar och flyger söder ut.
Väl hemma igen så finns det lite ljus kvar för en tur till det nya kalhygget. Hunden hittar snart en bra utsiktsplats och vädrar säkert rådjur i sydvästvinden som nu börjar vrida mot nord.
Vi hittar den här askstubben intill en mur. Den yttre mörka bandet precis innanför barken visar att askskottsjukan angripit hela trädet. Den mörka ringen runt det ljusa partiet är en äldre skada som trädet klarat av att läka över. Om jag får gissa har man bränt av muren någon gång för 20 år sedan, och trädet har fått sig en tillfällig knäck.
Eller ?
Det skulle kunna bli fina plank av den stocken, men det blir nog massaved istället.
Det var lördagen det.
FRID