Kallebaatur

Söndag

Veckan har varit mycket fin när det gäller fågelupplevelser och allt runt det.



En kolega berättade för mig på måndagmorgonen att han troligen sett en alkekung i Färjestadens hamn under söndagen.
På måndagkvällen åker jag dit och se, där låg en alkekung och fiskade ivrigt längs piren.
Jag larmade ut den och det tog bara två minuter så kom förste man springande.
Han sa att han fått larmet prcis mittför avtagsvägen ner till hamnen.
Efter 15 minuter var det ca 15 pers där. Alla glada för att ha en stationär alkekung att titta på.
Oftast flyger de bara förbi långt ut till havs.
Den sågs sista gången på torsdag förmiddag.

Nåväl veckan gick fort och torsdag och fredag hade jag semester.
Jag och en god vän drog ner till udden för tre heldagar ute i markerna.
Ås vandrarhem blev vår mycket väl placerade bas i tillvaron



Efter att ha kollat in Alkekungen i Färjestaden på torsdag morgon så tog vi vägen över Sandviks camping där en blåstjärt synts de sista dagarna.



Efter en kvart på lokalen var den hittad. Blåstjärten häckar i den Sibiriska taigan och övervintrar i Kina så detta är en alltid efterlängtad raritet.



Till slut är vi på udden. Kajorna har sin morgonsamling runt Långe Jan.



Här är nästan alltid ett myller av liv. Observera sälarna på stenarna i sjön.
Närmast vitkindade gäss.



De vidsträckta Schäferiängarna lockar oftast till en promenad så här års.



Här ute på vidderna rastar mycket fågel, bland annat ljungpipare. Kanske någon av de här förgyllde vår tillvaro i fjällen i somras.



De få träd som fins på Schäferiängarna är omtyckta. Det här är en hagtorn.
Djuren kliar sig gärna mot dem. Sommartid kan fåren söka skugga under dom.
Vissa dagar med gott småfågelsträck kan en sådan här lite krona hysa 20 utmattade kunsfåglar som sökt skydd för höken.



Min älskade fyrplats.



Det är inte bara fåglar här. En röksvamp av något slag har klarat sig från kornas klövar och magar.



Brunnvippan vid den legendariska och sägenomspunna Rosenkinds källa står mot all förmodan fortfarande upp. Innan fyren byggdes stod här en stor hagtorn, som när den blommade skimmrade i rosa. Den syntes långt utifrån havs och fungerade som sjömärke och kallades Rosenkind.



Överbyggnaden ser lite gisten ut. Nu för tiden får korna själva pumpa upp vattnet med hjälp av sina nosar, eller mular heter det nog. De trycker på en platta i drickhon så har de färskt vatten.



En ung blå kärrhök (till vänster) jagar fram lågt över marken. Södra Lunden och en ko i bakgrunden.



Det gamla Södralundtornet är äntligen rivet och ett nytt mer lättillgängligt torn byggs. Där kan bli många fina stunder och kanske en och annan natt i maj juni också.




En kväll vid fyren hör nästan till. förr innan man lyste upp fyren så kunde det drälla med nattsträckande trastar under och på fyren, de hade bländats av fyrljuset, så kallat fyrfall. Då kunde man stå och se hur hornugglorna jagade i fyrkäglans sken. Nu var det tomt.
De gamla fyrvaktarna plockade fåglarna och gjorde soppa på dem, Fyrfallssoppa kallades det.



Fredagsmorgonen var mycket fin.



Ett fartyg med kranarna uppfällda på väg söder ut. Det är väldigt mycket fartyg i vattnen utan för södra Öland. Bilden är inte manipulerad, det var verkligen sånn här färg.



Den gäckand rödhalsade gåsen (mitt i bilden) dök plötsligt upp i en flock med vitkindade gäss. De har en otrolig förmåga att gömma sig bland de andra gässen.
Larmet går.



Den är nästan orimlig i sin skönhet. Häckar i Sibirien och hamnar ibland för långt väster ut under flytten, till vår stora glädje.



Lördagen var lite mer mulen och en förvarning om vintern kom med den här varfågeln som landade i 10 sekunder i ett träd bredvid oss där vi stod och väntade på en jorduggla som fans i krokarna.
Varfågeln hade för bråttom för att vända sin rätta sida till.




Det oundvikliga inträffar så småning om och man far hemmåt med ett ännu större sug att få återvända.
Men det är ju inte fel att komma hem till tjejbaletten heller.




FRID