Packad på Alvaret
Den här bilden togs av en Italienare förra veckan. Media har blåst upp det en del och säger att det är en av de bästa bilder som tagits på ISS. Han tog den från en rysk farkost som lämnat stationen och var på väg hem, om jag minns rätt.
Å visst fan är den bra.
Men den här då?
Den här tog jag i februari, visserligen bara på en model av ISS som hängde på Tekniska museét, men ändå, den har hittils inte uppmärksammats alls ;)
Sambofrun A och jag planerar ju en tur till fjällen i år. Planerna var att testa lite utrustning i "skarpt" läge med en övernattning på Alvaret och någon mils vandring.
Det är nog 20 år sedan jag var uppe så det var läge att skaffa ny rygga och några vettiga dojor att gå i.
När man var yngre kunde man dra i väg ett par tre veckor utan nånn värre planering med att par gummistövlar köpta på Överslottslgret för 15 kr, M59ebrallor m.m.
Nu ska man ha prylar för 10 000tals kronor för att ens våga visa sig på en vandringsled.
Men fan vilka fina grejer det finns nu. Helt annat material i allt från sulor till hatt.
Visst det är en åldersgrej att testa och planera, man värderar sin semester så högt att man bara inte vill stå på fjället med ett köttigt skoskav eller en spräckt söm i ryggan eller diskbrock av en felvald säckmodell och ha några dagar på sig att försöka njuta samtidigt.
Förstår ni mig?
Därför gjorde vi den här turen plus att det var en fin dag och det var dags för den årliga försommarturen på Alvaret. Tid och läge medgav tyvärr inte en övernattning, me, alla grejer fick hänga med. petflaskor med vatten och några årgångar National Geographic fick hänga med som viktkompensation för mat vi naturligtvis inte har köpt än.
Säckarna vägde mellan 16 och 23 kg
Vi gick ut från Karlevi och österut mot Frösslunda. Där har vi aldrig gått förut och det var himla fint.
Den Isländska spetsen i något som liknar hans rätta element.
Fjällenkänslan blev nästan fullständig när några oroade ljungpipare pep runt oss med sin ödsliga ton.
Det bröts lite av storskarvsflockar som tvärade ön. Antagligen har de varit ute i "rum sjö" och fiskat och var nu på väg till sina häckholmar i Kalmar sund.
Storspovar och rödbenor tjatade också på fint i den vackra kvällningen.
Här ute nästan mitt på Alvaret låg det här gamla gravröset, plundrat och omkringkastat.
Det finns inte markerat på någon karta ändå är det ganska iögonfallande. Det var placerat på till synes den högsta punkten av den här delan av Alvaret.
Här ungefär 4 km från start tog vi rast. Åt chokladägg och drack vatten och njöt av tystnaden och dofterna. Ingen av oss hade lust att läsa National G. fast det fanns hur mycket som helst att läsa.
Där vände vi och knallade tillbaks igen, allt kändes mycket bra i rygg och axlar.
En stenskvätta tyckte gott vi kunde skynda på ut ur reviret.
Ja fan! det är faktiskt jag. Hund och ängsull med.
Det är lite kul med de här gamla alvarvägarna. Förr i tiden umgicks man mer tvärs över alvaret, det var ju lätt att ta sig fram här.
Tittar man i gamla kyrkböcker ser man att många hämtade sina livspartner över alvaret. När bilvägarna kom började man umgås mer i nordsydlig riktning och gifte sig i grannbyarna på östra eller västra sidan av Öland..
I dag finns inga gränser, även om det tjabbas mellan östra och västra sidan mest på skoj. i alla fall här i söder.
Den här spinnarlarven var bland det sista vi såg innan vi satte oss i bilen och for hemåt efter en kanonkvällspromenad på 8 km.
Planer på en ordentlig vandring från norr till syd på alvaret börjar gro.
Lite lätt träningsverk dagen efter var allt vi kände så det bådar ju gott så här långt.
Kan någon säga vad det är för art på larven?
En sädesärla lyckades bygga bo och lägga ägg långt in bland slangar och sladdar i en av våra traktorer på jobbet.
Hon lyckades kläcka fram ungarna och matar dem nu när föraren är inne på lunch eller fika.
När traktorn är ute på jobb kilar ärlan runt med mask i näbben och kollar in varenda maskin som kommer in på gården.
Jag misstänker att hon uppskattar helgerna minst lika mycket som någon annan.
Egentligen gillar jag inte bobilder men den här är ganska van vid störning nu, och var värd att dokumenteras.
Frid