CORNELIS OCH GRÅSKALA

21/11 Söndag

Nu är det lite småbistert, regn mest hela tiden. Fick på dubbdäcken på bil nr två. det känns bra nu inför nästa veckas snö och minusgrader.

Vi var och såg "Cornelis" på bio i går. Gillar man Cornelis så är det ingen tvekan att man ska se den på bio.



Gillar man gamla stockholmsmiljöer är det också solklart att se den på storduk. Det var verkligen välgjorda/manipulerade miljöbilder. Hela filmen gick i ett slags gulstick som gjorde att det kändes som en gammal film, och vissa delar var ju det. 
Herr Dyvik gestaltade min största idol på ett bra sätt. I början störde jag mig kanske lite på de många närbilderna vilka ju hade kunnat komma in senare i filmen när man vant sig vid Cornelis "nya" utseende, eller var det en tanke med det?
Handlingen fördes fram med korta klipp och episoder ur hans liv och bildar så småning om en fängslande enhet.
Många av hans bästa låtar spelades i sin helhet.

Man kan säga att jag är uppfödd med Cornelis då han spelades i hemmet ända sedan jag var nyfödd.
Jag tänkte att någon gång ska man ju se honom men han var så självklar så man gjorde ju inga ansträngningar för man tänkte att förr eller senare så blir det väll något tillfälle.

Den 20/7 1986 gick jag av en händelse förbi Kungsträdgården i Stockholm på väg ut till Skeppsholmen för att plåta gamla båtar så jag hade kameran med mig. Av ren rutin läste jag vid scenkanten på "Dagens program på scenen" och såg till min stora glädje att Cornelis skulle spela om en kvart. Jag såg mig runt och häpnade, här var inte mer än kanske 50 personer samlade.
Självklart stannade jag och väntade, till slut var det ca 100 pers i publiken som sammantaget var rätt blasé.
Cornelis kom ut kedjerökande, mager och även han rätt blasé. han var vid den här tiden rätt sjuk.
Men när han spelade och sjöng lät han precis som han skulle, som vanligt så jävla bra. Jag minns att han bl.a. sjöng Cecilia Lind. I publiken stod en A-lagare och skrek "
Spela Hönan Agda föfan".
Det gjorde han inte.
vad jag är glad att jag gick förbi där just då.


En kass bild som jag är glad att jag tog.


Vid det här laget hade Cornelis varit borta från rampljuset rätt länge, intagen på torken och hans popularitet hade dalat rätt mycket.
Han gav ut sin sista skiva i den här vevan med lite uppoppade varianter av sina gamla låter för att fria till den yngre publiken och det verkar ha lyckats för året efter spelar han till en jublande publik på Roskildefestivalen (förövrigt en av de bästa scenerna i filmen).
I november 1987 avlider han.
1988 ger unga svenska artister ut ett samlingsalbum med egna tolkningar av hans låtar DEN FLYGANDE HOLLÄNDAREN och det blev ett mästerverk som jag anser var en starkt bidragende del att Cornelis fastnade för gott i den yngre generationen.


Så här ser omslaget ut. Har du den inte så köp den om du springer på den.

GRÅSKALA

Här är några bilder tagna i veckan och i dag. För att fylla på i det gråa vädret har jag konverterat bilderna till svartvit.


Sjöläge


Kombinerat odlingsröse och stenmur i Mittlandsskogen.


De gamla kycklingstallarna i Grönhögens hamn.


Nu börjar det bli riktigt blött i markerna.


det bekommer inte hunden så mycket. Jag fick ta med blixt fast det nästan var mitt på dagen.


Frid



Foto och illustration | |
Upp