EN BORDE INTE SOVA
Fredag kväll, filmen Avalons dimmor beskådas, tyvärr börjar jag nicka när det är en timme kvar av filmen så den får jag se om nån gång, för den var bra.
Kl. 02:00 innan sängdags går vi ut och lyssnar efter kattuggleungen i holken eller om någon vaktel har slagit ner på hemmavallen.
Kvällen är så otroligt skön. Varmt, stilla och näktergalsången ligger som en matta över landskapet.
Kroppen skriker efter mer sömn men också "ut och njut nu när det är läge".
Jag tänker på Jeremias i Tröstlösas enkla men ack så rätta rad, "Man borde inte sova när natten faller på.
Det blir en kompromis.
Jag sover till 03,30 och åker till Beijershamn i soluppgången.
Röda linjen är min promenadväg (5-6 km).
Jag tänkte gå till "gömmslet" (krysset) i norr och kolla. Det är nyrestaurerat och verkar intressant för framtida aktiviteter.
De första solstrålarna värmen en flock grågäss med dunungar.
Den uppgående solen söker sig mellan alskogens stammar.
Nybyggd handikappanpassad spång i Rysk vitek.
Välbyggt som attan, men var gömmer man sig?
jag satte mig under gömmslet, mest för att få lite lä.
Annars är ju utsikten uppifrån plattformen kanon.
När jag stått där och njutit en timme och plåtat lite (tyvär inget som var värt att visa)
så kom dimman.
Det gick blixtsnabbt, så var sikten dålig, men jäklar vad häftigt det blev.
En ung skrattmås brydde sig inte om dimman.
Jag knallar sakta tillbaks och och så fort jag kommer in i strandskogen så är dimman borta och fågellivet är i full gång.
Det var andra ute och gick på spången denna morgon.
Ärtsångare
Backsippa Pulsatilla vulgaris
En liten våtmark vid sidan av ett urglesat skogsbestånd.
Lördagen var ju även "Den biologiska mångfaldens dag". Det uppmärksammades nere på Udden men annars var det nog ganska tyst om det.
För att fira det så tänkte jag utnyttja en nyligen, och helt oplanerad bieffekt, av en täckbarkstäckt plantering i en av tätorterna. Där har nämligen toppmurklor fullkomligen börjat spruta upp ur marken.
Så det blev murkelsås till lördagsmiddagen och en hel del torkade för framtiden.
Resten av helgen gick åt till gräsklippning, röjning, garagestädning, sömn, "vanliga" hundpromenader, plantering
och utskyfflande av 14 ton 0-30 grus till parkeringsplatser som nu inte ska bli så leriga när det blir blött.
Dessutom så kom det några och hämtade min gamla träbåt som jag till slut insåg, att skulle den hamna i sjön så inte skulle det vara under mina händer.
jag misstänker att den troligen komer bli trädgårdsprydnad någon annan stans nu.
Under natten till söndagen hade en Kornknarr slagit sig ner på hemmavallen och snärpte några gånger under förmiddagen. Det var riktigt roligt. Har aldrig haft den så nära tomten förut.
Nu gäller det att den får tag i en fru som lägger ägg och ruvar fram ungar och fort som fan därifrån innan slåtterkrossen kommer och rullar in allt i en vit jäsboll inom en vecka eller två.
Knarren har dock inte hörts något mer varken under dagen eller kvällen.
Vad passar bättre som dagens "grejj" den här gången, än Jeremias i Tröstlösas första rader i den kända dikten.
Man borde inte sova när natten faller på,
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå.
Det är så tyst och stilla.
Att sova vore illa.
Jag vandrar mina vägar över slätt och genom skog,
och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog.
Vi hörs snart igen.
Hej
Jag hörde av vår gemensamma vän Fredrik Marcus om din blogg och kollar nu in den, och gillar vad jag ser. Mycket fina bilder och bra skrivet om intressanta grejer. Kul att läsa om hur livet på Öland kan vara för en gammal Årstabo.
Jag vet inte i vilken mån du minns mej, Lars Blåsjö, från Årsta och väl också från Säbyholmsskolan, om jag inte minns helt fel efter en massa år.
Det här är väl egentligen ett personligt meddelande, snarare än en kommentar på just det här blogginlägget, så du behöver ju inte ha kvar det som en kommentar publikt på bloggen om du inte vill.
Lars