Renar på hal is, döda grisar och media.
Söndag 17/1 2010
Bilden har egentligen ingenting med det skrivna att gör mer än att det är ren på is.
(Jokkmokk 05)
För många år sedan vandrade jag och en kompis en tur i Padjelanta. vi hade vandrat från Vaisa ut till den Norska fjord som ligger närmast svenska gränsen, Hellemobotn. Det var en helt fantastisk vandring och så fort vi kom över på Norska sidan förändrades naturen drastiskt. Berget var av en annan sort och låg i en helt annan vinkel vilket gjorde att det spracksönder och vittrade på ett mycket mer "dramatiskt" sätt. dessutom gjorde den mildare atlantluften och fuktigheten att växtligheten snabbt blev mycket frodigare än i skogslandet på den Svenska sidan.
Att på några timmar gå från kalfjäll där snön nyss försvunnit och plötsligt känna tång och havsdofter blandas med ljudet från dyning och strandskators skrik var en ny upplevelse
Våran mat hade på något märkligt sätt tagit slut för tidigt. Om jag minns rätt så hade vi innan provianteringen i stockholm ätit oss rejält mätta på Pizza och öl. Detta var medvetet för vi viste att man inte köper onödigt mycket mat och godis om man är mätt. Att proviantera hungrig inför en fjällvandring kan få förödande konsekvencer då packningen lätt hamnar över 30 kg med öl och konserver, chokladkakor och wikyflaskor.
Men tydligen var vi för mätta för vi hade missat en hel del middagar.
När vi kom fram till den lilla öde fiskebyn i botten på Hellemobtn fann vi torkställningarna full med torkad fisk. Å DET ÄR RIKTIGT GOTT.
Från våra tidigare resor på de atlantiska öarna så var vi vana att äta torrfisk. det är nog bara i Sverige som det fungerar endast som hund och kattmat.
Så där stod vi i ett berg av delikatesser.
Vi låg där ett par dagar och vilade, njöt och åt torrfisk och pullversoppor och kaffe.
Vi packade sedan ner "lite" fisk (förlåt ev. ägare. Jag tror inte ni märkte något och så har ni ju oljan, dessutom är det presskriberat vid det här laget) för restan av turen och vandrade så öster ut igen.
efter ett par dagar kom vi in mot padjelanta igen och ner mot Kutjaure. I mina anteckningar står det att vi mötte en renflock som delade sig framför oss och löpte på båda sidor om oss.
Vi satt oss med utsikt över sjön och åt torrfisk och kokade kaffe.
Hade vi suttit här 23 år senare, någon gång i november, hade vi blivit ögonvittnen till något mycket sorgligt för både folk och fä.
Det var nämligen här som nästan 300 renar gick igenom isen och druknade då deras flock på 3000 djur drevs ut med skoter och helikopter för att föras ned i skogslandet.
Tydligen brukar den här överfarten alltid göras på isen då älvtillopp och utlopp är för strida för att pasera.
Men just i november 09 var isen lite för svag plus att tätrenarna plötsligt vänder när de når andra stranden och ger sig ut på isen igen och hela flocken börjar springa runt runt och isen spricker.
Var för de vänder har jag inte hört någon förklaring till.
50 renägare mister en del av sina renar i olyckan och det måste ha varit förjävligt att stå och se på när de kämpar i vattnet utan att kunna göra så mycket.
Det här är en tragedi och en olycka som ingen rår för men trots det så drevs ju ändå djuren ut på isen av sina ägare och där borde väll ansvaret ligga.
Och ansvar det tog dom, de slet som fan för att så småning om få upp djuren och trnsportera dem till farbar väg med helikopter och vidare på lastbil för att grävas ner någon stans till en kostnad av ca 400 000 kr. Vem som i slutändan ska betala det vet jag inte. De vill ha ekonomisk hjälp från sametinget (skattepengar), eller ev. direkt från regeringen, men det kan lika väl bli så att samebyn får stå för det själva.
Den ekonomiska förlusten av själva renarna verkar ligga runt en miljon kr. Tydligen går det inte att försäkra renar.
Nu till i mitt tycke det intressanta och konstiga med det här, och det är medias rapportering av det hela.
Till att börja med så var det inga större rubriker i kvällspressen eller de stors "sydliga" morgontidningarna.
Och det som berördes var vad man skulle göra med kropparna. Skulle de ligga kvar eller köras bort och i så fall av vem. När det började pratas om att de skulle bli Lejonmat på Kolmården fick det ny fart och rubrikerna blev lite större några dagar. Inte ett ord om ansvar och hur det kunde bli så här, har rennäringen blivit för stor och svårhanterbar när det krävs mer och mer djur för att det ska gå runt osv.
Närå det var mest om Lejon och stackars renar.
Veckan efter släpps filmerna på missköta och döda grisar hos någr odlare i sydsverige och jävlar vilket liv det blev i media. Sida upp och sida ner med elände och tragedi och "idioter till svinuppfödare som bara tänker på pengar och inte bryr sig ett jävla dugg om att det är liv de handskas med".
Det är väll inte någon (nästan) som går in i ett djurägande med tanken att djuren ska misskötas, lida eller dö (drunkna) bara man tjänar pengar.
Många gånger finns det personliga tragedier bakom djurbesättningar som missköts, t.ex. familjetragedier, missbruk eller helt enkelt missbedömningar "chansiningar", gjorda p.g.a. ekonomisk stress.
att det slogs på stora trumman för det här med grisarna tycker jag var jävligt bra. Men jag förstår inte skillnaden på grisodlare eller renägare i det här fallet.
Hur skulle det se ut i tidningarna om jag drev mina får på alvaret undan en väntad fåk, ut på Möckelmossens is med min 4hjuling och de skulle gå ner sig och drunkna.
Skulle det bli en bild på en gullig tiger i djurparken som äntligen skulle få "riktig" mat eller skulle det bli förlängda sändningar i Aktuellt om vilken ovärdig fårbonde jag är.
Inte för att jag har några får på alvaret (tyvärr) men ändå.
Dagens "grejj" vill jag tillägna de killar och tjejjer som sliter på i "ren-skogen" Det måste vara ett tufft jobb.
Ulla Pirttijärvi har en fenomenal röst. däremot gillar jag inte valet av en del bilder i det här klippet.
http://www.youtube.com/watch?v=fpN9JF_4aS8&feature=related
Hej på dig Kallebaatur
Tänk när jag läser ditt inlägg om den stora rendrunkningen, ser jag att du tänker precis som jag.
Jag tror att olyckan inträffade på grund av renarnas stress, när en flock blir rädd och stressad börjar dom springa runt runt, och då blev trycket för hårt i isen.
Helikopterdrivning kan inte vara bra för renarna....
Men det handlar förstås om pengar, ju kortare tid helikoptern används...dess billigare!
En helikopterdriven ren måste vila flera dagar innan man kan slakta den för det blir stress i köttet som då inte smakar bra...det säger väl det mesta!
MVH / Gunilla