Lite som jag ser det.
Jag är hemma och vårdar en seg förkylning.
Man måste dock ut lite i bland och lufta sig och hunden, då händer det att man ser lite små och till synes obetydliga saker.
I brist på annat kan man kanske skriva om och visa sådant också.
Så här ser många vägar ut nu för tiden. Vilken "fantastisk" vårflod vi kan få.
Den här sålde jag veckan innan snön kom. Nu får jag väll dras med den till midsommar.
Längs ena kanten av trädgården så löper en "ölandsbäck" med öppet vatten. Här brukar änderna gå ner på natten och mumsa vattenmynta. De brukar kväkande ge sig av på mornarna när jag åker till jobbet.
Har börjat mata lite med bröd.
Skogen ligger allt för otillgänglig nu. jag beställde skidor i går. Har inte åkt på snart 20 år så det kan bli ett äventyr. Men att få tillgång till mittlandet och sjölandet utan att behöva vänta på våren eller skare blev allt för lockande. Det blir nog mer skrivet om det senare.
Det är faktiskt en hare som hoppat på det här taket. Det hade varit kul med en bild på det.
Men man kan inte få allt,
Den här knickedicken frestar på grejerna. Tur att påsen hänger i en gäddtafs.
Avvaktande gulsparv.
Konstpaus.
Hungriga haren har gett sig på guldregnet. jag trodde det var giftigt, men det kanske bara gäller ärtorna.
Domherrehonor.
Årstafrun började skriva sin dagbok 1793.
Den 28/12 1794 skrev hon följande.
" Söndag. Var allt tyst, inget främmande. Väderleken såg väl ut
men var grymmelig kallt. Min Orre höll på att göra narr av mig, han
fick (jag vet ej hur) upp sin burdörr, flög åt fönstret i förmaket, där
jag tog fatt honom, och blef jag både skrämd och piskad af hans skarpa
vingar. I skymningen var jag en stund ner hos farmor, och sen spelte
vi, fyra personer högt Lotterie, men lappri till vinst"
Det var väll också rätt obetydliga saker hon skrev om ibland? Men det är roligt att läsa i dag.
Tycker jag.