Kallebaatur

Nu kan man nog säga att årets häckningssäsong är över. Jag var ute i helgen och såg inte så mycket som ett dun på någon fågel

Däremot  så finns det ju mycket fullfjädrade ungfåglar överallt nu.

Vadarna har lagt upp det så att när honan lagt äggen på häckplatsen lämnar hon ruvning och uppfödande av ungarna till hanen och beger sig sakta söder ut. Det innebär att "höststräcket" för vadare kan beskådas på våra breddgrader redan i juni. Under augusti är det som mest att se i grunda vikar och på bankar och rev.

Det är behaglig skådning, mycket fågel, varmt i luften och långa dagar.

Jag  var ute i lördags för att uppleva vadarna på en fin rastlokal, ja just det Beijerhamn förståss.
Fint och klart väder utlovades men dimman kan tydligen ingen förutse
och det var just vad det var när jag kom på plats tidigt på morgonen Det blåste ca 4-5 meter per sekund precis som de sagt och dimman drog fram i ridåer och sjok.

Ute i dimman kunde man ana stora mängder med fågel av alla storlekar. Där fanns allt från Gäss och hägrar till strandpipare och gulärlor.





Jag hade ingen brådska så jag satte mig på favorit platsen och väntade. Nu var det ju inte ärtsoppa så det gick att se rätt mycket fågel ändå.

Dimmans täthet varierade ganska mycket så vissa stunder syntes solen igenom och i bland var det nästan klart för att efter någon minut vara tjockt igen.

Dimman var även skiktad på höjden vilket innebar att det blev märkliga effekter. Dimmstråken låg som prismor eller linser över vissa partier. I bland var fåglarna belysta ovanifrån i olika intensitet och färgbrytning  och efter ett tag kunde ljuset som reflekterades mot vattnet vara starkare vilket medförde att fåglarna var belysta underifrån eller från sidan. Det var ett makalöst skådespel.
Inte ens BBC kunde ha gjort det bättre.
Det här är absolut inget unikt eller ovanligt så är det väll nästan varje gång när det blåser i dimman och den håller på att lätta.

Att försöka visa det med bilder är förståss omöjligt

Det var nog det att jag tog mig tid att studera fenomenet och försöka sätta ord på det som jag uppmärksammade det och att jag samtidigt flitigt iakttog de fåglar som var i närheten.


Kärrsnäppa


Grönbena

Räknat i antal fans det i området ungefär
1000 grågäss
100 kanadagås
30 vitkindad gås
50 gräsänder
30 krickor
15 hägrar
300 kärrsnäppor
300 ljungpipare och kustpipare
50 grönbenor
15 skogsnäppor
20 enkelbeckar
2 mosnäppor
10 brushanar
10 rödbenor
30 större strandpipare
10 gulärlor
1 havsörn
400 tofsvipor
50 skärfläckor
tärnor och måsar

Jag har säkert missat nått.
Det är helt klart en av Sveriges förnämaste fågellokaler och den verkar bara bli bättre och bättre för vart år.

Ljungpipare och kustpipare uppsskrämda av en havsörn.


Kanadagäss

Det var ett långsamt skeende som jag befann mig i och världen omkring  försvann. Det var jag , ljuset och fåglarna. Vem fan behöver  LSD.


En ensam ljungpipare flög vemodigt visslande för bi.


Kärrsnäppa

De första människorna dök upp efter ca 3 timmar på vandringstigen (som jag satt en bit ifrån). De stannade inte ens upp, de gick och gick eller sprang och sprang för att snabbt komma hem för att börja med någon ny aktivitet. Det gäller ju att hinna så mycket på helgerna. det är synd om dom.

De första skådarna dök upp på arenan ungefär i samma veva och de häpnade över mängden fåglar. Dom är det inte alls synd om.
(Observera att jag skiljer på människor och fågelskådare.)


Stigen på piren är nu kantad med malört och gråbo vilket ger en häftig doftkombination.

Det klarnade faktiskt upp helt framåt 13 tiden. Jag tänkte att jag ville uppleva ännu ett fantastiskt fint ljus och drog mig till Seby läge på östra sidan för att kolla eventuellt sträck i fint lågt medljus.

När jag kom dit var det dimma även där och den verkade inte vilja ge sig, tvärt om. Här fanns inga fåglar att titta på förutom ladusvalorna som faktiskt fortfarande verkade gneta på i sina bon.




Från havet var det tyst. jag la mig på en filt i lä och slumrade lite, vaknade, läste passande nog boken "Tyst hav" av Isabella Lövin som handlar om våra utfiskade hav och vad som görs/inte görs för att rätta till det. Det är ganska deprimerande läsning och la lite sordin på stämningen, men den är mycket bra skriven (så långt jag nu har läst).

Dimman tilltog och jag insåg att här inte skulle bli så mycket roligare.
Jag åkte hem vid 17 tiden.
Det är alltid lika kul att komma hem till tjejbaletten och tokhunden efter en dag i fält.

Nu blev det rätt mycket gråskala här. För att avsluta inlägget i lite färgladare ton tar jag med den här bilden på en amiralfjäril plåtad i trädgården dagen före. Dom är nu på väg söderut i Europa inför vintern, dom med.

Ja jag har börjat snegla lite på en ny kamera som hänger med lite bättre i taskigt ljus. 



Så kan en bra dag i Kallebaaturs liv se ut.
Tjena