Kallebaatur

Egentligen händer det inte så mycket just nu. Det är mörkt när man åker till jobbet  och mörkt när man kommer hem.

I morse när jag var ute med hunden var det så mörkt att ljuset från pannlampan inte orkade ut, fy fan. köpte nya batterier i fall det blir lika mörkt i morron med.
Hunden verkar inte bry sig och tycks se lika bra i allafall, ändå är han mörkrädd, eller kanske han bara är extra social mornar och kvällar, svårt att veta.

På tal om elände så läste jag ut "Pojken i randig pyjamas" i går. Den var mycket bra, lite orginellt skriven och mycket tankvärd. Ska försöka se filmen i helgen.
Nu är det "Flyga drake" som gäller, den filmen har jag inte heller sett, bara boken. Kanske man skulle se filmen när man har läst halva boken, det har jag aldrig prövat. 

Jag började mata fåglarna i trädgården ganska tidigt i år.
Inte för att de behövde men det är roligt med lite liv och rörelse utomhus (på helgerna när man är hemma när det är ljust). Det blev ganska mycket fågel till slut och mycket trevligt.
Gråsparv ca 30 ex
Grönfink 15 ex
talgoxe ca 10
blåmes 5 ex
Entita, större hack, nötväcka, rödhake, bofink och naturligt vis Nisse sparvhök.
Men så förra helgen upptäckte jag att några av talgoxarna hade fjäderlösa bölder på huvet.
Det såg inte alls bra ut och inte så trevligt till frukostbordet. Jag såg tre olika exemplar och jag blev rädd att det helt enkelt smittade (fåglar emellan alltså).
Visst kan man se någon i bland men jag har då aldrig sett flera på samma gång

Nu infann sig frågan om man skulle mata dom ännu mer, efter som de stackarna var sjuka och behövde all hjälp de kunde få, eller skulle jag avsluta hela matningsprojektet och vänta på en köldknäpp så att ev. smitta fryser åt helvete och de sjuka dukar under eller kanske till och med blir friska fast utan min hjälp.
Vi slutatde att mata och lät dom äta upp det som var kvar. Nästa helg (alltså förra) var det bara några nötter kvar i en påse som de jobbade på. När jag tittade på dem i kikaren såg jag direkt en oxe med en stor böld på magen. Det var droppen och hela matplatsen tömdes och spolades rent. Nu väntar jag på kylan. jag tror mycket skit får grogrund nu när det är så varmt.
Nu är det åter tomt och öde i trädgården, det är bara den lille gärdsmygen som livar upp i bland med sin klara fina sång i framförallt gryningen. De sjunger på vintern också, för att markera sitt vinterrevir.
Snacka om glädjespridare i mörkret. Den är värd en bild



 


Dagens grejj
"Den örten känner jag till, sa fan om brännässlan"