Från Öringjakt till strupsång (via Tjetjenien).




12/12 2009
Det var ett tag sen jag skrev något, men det är ju heller inga som läser här så det spelar ju ingen större roll. Det är dock en del av experimentet och trotts det så är det här intressant och roligt.
Hitils har alltså ingen varit inne och läst på den här bloggen.
Hur många bloggare har det så?
Hur lång tid tar det innan nånn råkar snubbla in av misstag eller komma in på grund av något intressant sökord?
Måste man locka med porr och sex, eller kändisskvaller? Jag lovar det blir nog inte mycket av det.
jag får väll börja sprida ut i bekantskapskretsen att jag skriver




Jag var ner till sjön och kastade lite efter en julöring för någon dag sedan.
Det hade varit mulet och dimmigt ganska länge men så såg jag att det skulle  klarna upp kring gryningen, och vindarna "kändes" rätt så jag var på plats. Solen kom ca en och en halv timme senare än i prognosen men allt såg lovande ut.
jag kastade och kastade, bytte drag, och fortsatte kasta. jag gick nog igenom hela draglådan med öringdrag, jag tog hem sakta och fort som fan men inget hjälpte.
Då tacklade jag om totalt och satte på ett Bombardaflöte och knöt på en öringfluga. När jag hade gått igenom hela flugasken slutade jag.
Ingen fisk men som vanligt efter en fisketur glad och nöjd ändå. Men det hade ju varit fint med en gravad havsöring till julbordet.



Dagen blev i alla fall väldigt fin.

Åter igen har jag lagt bort "Flyga drake" och börjat läsa annat. Jag förstår inte vad det beror på, den är ju inte dålig men något slår liksom inte ann i de första kapitlet.
Jag läste "Krigets Färger" av Arkadij Babtjenko för några dagar sedan. En intressant och fasansfull skildring från Tjetjenienkriget. Hur de ryska soldaterna kastades ut i ett märkligt krig med dålig utrustning,  misshandlade och nedbrutna både fysiskt och psykiskt av sina egna befäl.
Den bilden får man i alla fall av Arkadij. Sida upp och sida ned med elände, penalism, död och förtvivlan. Hur som helst mycket intressant.
Den som till äventyrs har något hopp om mänskligheten kvar ska läsa den.
(Jag har som tur är ingen bild som passar till detta.)

I går kväll såg vi den ryska filmen "Mongol" om Djingis Khan.
Den var mycket vacker och bra och framförallt välgjord vad gäller kläder,utrustning och visar nog rätt realistiskt hur deras liv var i Mingoliets 1200 tal.
Vacker ja, här var ju också ett ständigt krigande. Den avviker väll lite från Conn Igguldens böcker om Djingis Kahn men den sätter ändå precis de bilderna jag har i huvet när jag läst de böckerna.

Musiken i filmen var nog det bästa, helt unik och helt uppbyggd runt mongolisk strupsång i tidlös tappning. Har man det minsta anlag att gilla strupsång får man inte missa den.

Dagens "grejj" får bli ett youtubeklipp på två helsköna strupsångslirare vid en sibirsk flod

http://www.youtube.com/watch?v=VYqrWRiS204&feature=related

Allmänt | |
Upp